När Petter Karlsson jobbade på Expressen var han alltid läsvärd och nu när han sedan rätt många år är frilans, men också ibland skriver åt sin forna arbetsgivare, så är han fortsatt intressant att läsa. Så det var te trevliga timmar vi tillbringade hemma hos mig i dag då han gjorde en intervju för tidningen Land. Ni kan se Petter vifta med en lapp och med ett tefat ovanför sig på bilden ovan. Antagligen är det hans besked om kapitulation.

Petters besök förde också det goda med sig att jag fick ge mig ut och skotta rent uppfarten så att han skulle kunna parkera där. Men när han kom så hade Veolias lastbilar blockerat hela gatan, eftersom de byter en brandpost och har gjort oss utan vatten nästan hela dagen, så bilen fick han lämna några hus längre bort. Nå, det var ändå bra att få skottningen gjord.

Men hur kul det än var med Petters besök så har dagen förmörkats av att DN:s ledning har beslutat att mellan 100 och 120 personer ska varslas om uppsägning, ungefär 60 av dem på redaktionen. Sådant känns långt ifrån bra, även om jag inte själv känner mig hotad – åtminstone inte i första hand. Fast man vet ju aldrig. Ringde till kamrat Åsa som jag jobbar närmast med under mina nattpass men hon verkade inte särskilt upprörd trots att hon absolut kommer att ingå på en sådan 60-lista. Det är nog bra at inte ta ut eländet i förskott.

På förmiddagen, innan bomben om varslen slog ned, intervjuade jag en norsk journalist som 1999 hade tagit en bild av ett hus som egentligen inte fanns där. Skriver ju på ett kapitel om sådana kåkar för min nya bok. Men som så ofta i dessa sammanhang så hade hon lånat ut sina negativ till någon intresserad och aldrig fått tillbaka dem. Som tur var fick jag kopior av bilderna av Ole Jonny när vi sågs i Oslo så dessa har jag nu skannat in och skickat till journalisten så att hon åtminstone ska ha dem kvar.

I går genomgick Johan Marcopoulos, min kamrat på Rymdstyrelsen, sin andra hjärnoperation på några månader. En trist tumör har ställt till det men läkarna var mycket nöjda med resultatet av ingreppet. Pratade med hans fru tidigare i dag och hon kunde berätta att Johan var vaken och skämtade i god ordning. Låter skönt mitt i allt elände.

Mamma ligger ju på Mariestads sjukhus sedan i går. Hon har fortfarande hemskt ont, får morfinsprutor och annat när hon behöver det. Nu hoppas jag verkligen att läkarna kan ordna så att hon får den smärtlindring som hon behöver. Ibland blir man inte särskilt imponerad av sjukvården.

Själv har jag alltså randat på med boken men tog också ett par timmars paus i kväll för att arbeta vidare på min ufobibliografi. Uppe i drygt 80 sidor nu och sliter som bäst med att införa ISBN-nummer på alla böcker som saknar den uppgiften. ISBN var något som jag först inte hade tänkt att ha med men i och med att bibliografin har vuxit så har den också blivit allt mer användbar och då måste nummer och antal sidor också till.

Klockan är snart 01 och jag har stoppat i mig ett färskt chiabattabröd med räkost som vi köpte när jag och Anneli veckohandlade på Coop tidigare i kväll. Plus ett glas mjölk. Inte dumt.