Sitter framför datorn och njuter av att solen faktiskt skiner utanför fönstret. Det gör det hela lite lättare. Fortsätter givetvis att skriva på boken och talade precis med änkan till Kåre Kårevall, konstnär och ufofotograf. Om man nu kan ha den titeln efter att ha tagit en bild 1956. Kåre avled den 11 december förra året och skulle snart ha fyllt 91. Jaghar pratat med honom flera gånger under åren men hade gärna velat byta några ord med honom igen eftersom jag kommer att använda hans bild från Marskär i min kommande bok. Men nu är han ur tiden efter ett långt och bra liv enligt frun.

Jag tog också ett tag och städade mitt virtuella skrivbord i datorn. Vilket var en bra idé. Nu ser jag faktiskt den blå bakgrunden igen.

I dag är det dags att byta till nattpass igen. Men först lite mat. Niklas kom just hem och berättade att hans sonett hade valts till klassens bästa när han presenterade den i dag. Ett bra val eftersom den både var välskriven och rolig. Ni kan läsa den här nedan. Och strax innan han berättade detta kom vattnet tillbaka igen efter att ha varit avstängt i dag också.

Dagen på jobbet blev lite konstig eftersom många ville prata om hur de känner sig efter varselbeskedet i går. En hel del mår dåligt, är arga eller ledsna. Och oroliga. Ett gäng lediga DN.se-kamrater gick ned på Lilla Asien för att ta en öl och prata och jag och Staffan följde efter en stund senare när det var dags för oss att äta kvällsmat. Vi angrep våra biffar (min modell Mangobiff) och pratade med kollegorna innan det var dags att gå tillbaka till jobbet.

Nyhetsmässigt har kvällen varit lugn. En dåre till läsare har skickat ett gäng idiotmejl till mig. Att folk inte tröttnar. På sig själva om inte annat.

Vätten

Vätten i skogen bor under stenar

Den letar svamp och äter bruna bär

Snön faller vit och ute regnar renar

Hoppas att tomten gillar grå gevär

Den som knackar på vättens dörr

Kan få en hård spark rakt upp i grenen

Denna blå varelse kommer från förr

Då vi människor knappt stod på benen

Varje dag den utför lömska uppdrag

För att sen svinga sig i lianer

Ofta den smaskar av eget behag

På små halvätna gamla bananer

Ingen vet vem den är, varför den finns

Eller hur den kom till, kanske du minns?

Niklas Svahn