Det blev frukost med Micael Fasth hemma i köket innan jag körde honom till pendeln. Det har verkligen varit kul att ses igen efter så många år. Nu är det bara att försöka göra om det inom en inte alltför avlägsen framtid.

Sedan drog jag raka vägen till Sam-Distribution för att plocka upp ett antal kartonger med böcker som jag köpt av Semic. Dels min senaste bok ”Bilder av det okända” (som ju egentligen heter det alltför långa ”Vålnader, utomjordingar och mystiska fenomen”) och dels ”Berättelser om det okända” som snart går på rean, men också 1.000 exemplar av pocketutgåvan av ”Det okända”, den första boken i serien, som jag fick gratis av Månpocket.

Efter att ha tillbringat tjugo minuter där letande efter lådorna så hittade vi dem. Då hade fem personer ur personalen varit inblandade i sökandet.

Nästa anhalt var en massagetid på badhuset som jag fått i julklapp av Anneli. Men eftersom massören tyckte att jag var för snuvig så skickade han hem mig med rådet att komma tillbaka i början av januari. Säkert klokt.

Hann till banken en sväng och till Posten för att hämta paket innan det var dags att åka hem och skriva i betalningstalongerna för månadens räkningar samt värma lasagne från i går. Hann sitta ned med Niklas en liten stund och prata och eftersom han ska iväg på en kryssning till Åland i kväll så fanns det ett och annat som jag tyckte att jag ville prata med honom om. Som att han inte skulle låta andra dricka åt sig utan att själv säga ifrån när han inte ville ha mer. Men Niklas är en klok kille så jag tror nog att han håller sig inom ramarna. Å andra sidan är läget givetvis helt annorlunda när han är ute med kompisar långt borta från mamma och pappa.

I kväll fick jag in de bilder som en kvinna ringde mig om den 15 december. Då satt jag i bilen utanför MediaMarkt och var på väg att köpa julklappar. Hon berättade då om hur hon sett ett par orangelysande föremål och jag måste erkänna att mina tankar omedelbart gick till ufoballonger. Några dagar senare mejlade hon och skrev att hon inte ville skicka in dem eftersom hon ville bevara händelsen som något okänt i sitt minne.

Men jag mejlade och bad henne tänka om vilket hon gjorde i kväll. Och bilden, som jag tyvärr inte kan visa, var inte av en ufoballong. Men något lika enkelt. Nämligen en av solen upplyst kondensstrimma från ett flygplan. Att den var orange berodde på att solen stod lågt. Så tråkigt nog sprack mystiken men jag har ännu inte hört ifrån henne och fått någon reaktion.

På jobbet kom nästan hela kvällen att handla om de för terrorbrott (planerat sådant) misstänkta svenskarna. Jag ringde grannar, vänner och experter så det blev en hel rad artiklar.