Jobbar igen efter den omskakande helgen i Mariestad då mamma oväntat gick bort i lördags. I dag har jag ägnat några timmar åt att sortera mig igenom hennes papper som jag tog med mig hem. Har ägnat mig åt futtigheter som att boka av en tandläkartid som hon hade i början av januari men också att prata med begravningsbyrån igen. Mera samtal i morgon.

Många har hört av sig via mejl och på Facebook, några har ringt och andra har messat. Jag är oerhört tacksam för allt och vill tacka alla er som tänker på mig och min familj i den här svåra stunden i livet. Ni har varit och är ett stöd som är viktigare än ni någonsin kan tro. Jag har fått många kramar av mina barn och av min fru och särskilt glad blev jag när vår 18-åringen ringde mig på jobbet och berättade att han läst det jag skrivit om hans farmor i helgen. Det är två enormt fina pojkar som vi har, jag och Anneli.

Början av arbetskvällen kände huvudet rätt mosigt och suget att jobba kanske inte riktigt fanns där. Men efter hand har det känts lättare. Kraften har delvis kommit tillbaka. Men så snart någon har velat prata med mig om mamma så har sorgen känts påtaglig igen.

Det blev ett antal polisnotiser, en jordbävning i Iran och lite annat internationellt producerat. Inte min bästa kväll, det ska erkännas. Dristade mig också att äta på det numera utlokaliserade Två Drakar som flyttat till Scoopet på kvällstid. Där får vi ta maten själva vilket ger goda möjligheter att hämta hur mycket som helst (bra) och att blanda maträtterna (också bra). men maten är lika usel och drycken i dag, som var ett slags röd vätska, kanske skulle föreställa saft, smakade absolut nada. Möjligen lite klor.

I morgon bitti är det månförmörkelse, vilket jag skrev om. Upp och titta!