I går fick jag ju det första exemplaret av min nya bok och jag tyckte att jag kunde kosta på mig att lägga ut en bild på omslaget. Så här kan ni se det. Tycker att det blev ganska bra. Bilden överst är tagen av Peter Rosén i Stockholm den 8 december 2010. Bilden nederst till vänster är från Uruguay den 25 januari 2009, tagen av Daniela Mirner Eberl och bilden på norrskenet till höger är tagen i Norge den 8 september 2010 av Øystein Lunde Ingvaldsen.

Så vad kan man då läsa om bakom dessa pärmar? Jo, bland annat om stormar på solen som kan komma att drabba jorden och slå ut såväl satelliter som elförsörjning om det vill sig illa. Men också om regn av grodor och råttor, människoskapade norrsken, fenomen på isen och i frosten, moln som liknar hjärtan och händer, underliga ljus under havet, snöflingor stora som chips, istappar som växer uppåt stället för nedåt och många andra märkliga, men naturliga, fenomen.

Detta är alltså ett slags fortsättning på min första bok i samma ämne, ”Stora boken om naturfenomen”, som kom 2008. Och jag drömmer om att göra en riktigt tjock lunta om alla dessa underbara fenomen. Helst på engelska. För det finns fler. Jag fick lyfta ur sex långa kapitel, eller kanske fler, ur den nya boken på grund av att förlaget inte ville trycka en tjockare bok den här gången. Dessutom har jag pärmar fulla med fler tips och berättelser från människor som upplevt dem.

Ringde Macsupport i dag för att få hjälp med min Time Capsule som inte ville tömma de gamla filerna men det fixade sig lätt. Passade också på att fråga om varför mitt skrivbord hela tiden väljer att organisera om sig när jag startar om datorn och få till min förvåning veta att detta var en bugg som var känd men som ingen fixat. Om jag bara döpte om mina mappar och filer så att bokstäverna å, ä och ö inte förekom så skulle allt ligga kvar som jag lagt det! Jösses. High tech…

Sedan ringde Stefan Svensson och berättade att han varit uppe och flugit ballong i går, med Stig Dahlstrand som pilot eller vad det nu kallas. Och i närheten av Stora Ek mellan Mariestad och Skövde hade han sett och fotograferat en cirkel i ett sädesfält. Spännande, det har inte varit många cirklar i fälten de senaste åren här i Sverige. Bild ska komma.

Har jobbat vidare med min artikel för UFO Matrix och lyssnat nästan klart på min intervju från 1987. Men det tar nog ett par dagar till innan jag är klar. Eftersom Niklas och jag är ensamma hemma nu på förmiddagen har jag fixat lite enkel lunch åt oss i form av Bullens och makaroner som avåts framför Seinfeld. Bra det också.

På jobbet plitade jag ihop en blogg om kvällens och lördagens perseidsvärm som kan ge lite fina stjärnfall om månen och molnen inte ställer till det allt för mycket. Men vädergudarna brukar inte vara nådiga när det vankas stjärnfall tyvärr. Ska väl ta mig en titt i natt när jag kommer hem i vilket fall. Och så skrev jag att det borttappade superplanet var återfunnet.

I dag åt vi på Scoopet som var lika uselt som det brukade, men maten var i alla fall tillräcklig. Inga kommentarer i övrigt.

Den 12 augusti blev också den dag så Hilary Evans fördes till sin sista vila i England. Jag har riktat många tankar till honom och hans dotter Valentine i dag. Märkligt nog var det också i dag som Jan-Ove ”Texas” Sundberg begravdes. En orolig själ som hade lätt för att skaffa sig vänner och ovänner. Fast jag tror nog att ovännerna vägde över med åren. Det känns onekligen bättre att rikta sina tankar mot Hilary och hans verk en sådan här dag.

Nu är dagen slut. Nej, inte riktigt. För när jag kom hem gick jag ut för att spana efter perseider och jag såg tre stycken. Bad Niklas komma ut och då berättade han att han och Markus stått ute vid midnatt och sett flera riktigt starka! Så jag stannade kvar en stund och Niklas såg ytterligare ett par bakom mig. Då plockade jag med mig kameran och bytte plats och si, då fick jag till och med en på bild! Kommer att läggas ut senare.

Niklas spanar efter perseider med Jupiter till höger om sig.