Diskussionerna om vi har varit på månen eller inte fortsätter på DN.se efter det att min artikel om månfararen Charles Duke publicerades där i lördags. Långt över hundra inlägg har det blivit hittills och det som förvånar är att några av dem som skriver verkligen verkar tro att människor aldrig har satt sin fot där.

Charles Duke själv angav bilderna från Lunar Reconniassance Orbiter (LRO) som viktiga bevis för att astronauter verkligen har landat på vår närmaste himlakropp men jag vet ju hur det är med bilder. Sådana tror ju ingen på numera. Hur som helst kan ni se en bild tagen av just LRO över Apollo 16:s landningsplats här ovan. Det går faktiskt att se spåren efter astronauternas utfärder och vandringar från det som är kvar av månlandaren, alltså själva bottendelen, stående i mångruset.

Nu är bilden ovan tagen under fullmåne eller näst intill vilket ger svaga kontraster och brist på djup. Bilden här nedan, som föreställer Apollo 14:s landningsplats är betydligt tydligare i det avseendet medan andra är av varierande kvalitet. Samtliga bilder kommer från LROC:s hemsida och från Nasa.

Men, som sagt, bilder duger inte som bevis.

Det lustiga med konspirationsmänniskorna (KM), om det nu finns något lustigt över dem, är att de använder sig av följande resonemang när det gäller det mesta:

1 Om någon har läst en bok om månfärderna så är denna bok ett led i myndigheternas försök att dölja sanningen eller också är journalisten/författaren köpt av CIA/Illuminati.

2 Om en forskare lägger fram ett vetenskapligt arbete som grundar sig på fynd gjorda på månen så är denna forskare köpt av myndigheterna som per definition är onda och alltid ljuger.

3 Om någon säger sig ha sett ett experiment utföras eller har talat med en forskare som genomfört det, eller sett en raket skjutas upp för vidare månfärd, då är denna person förd bakom ljuset á la Capricorn One.

4 Om någon berättar att han varit på månen så ljuger denna person.

Med dessa grundläggande värden klara för sig finns det bara ett sätt för en KM att nå kunskap som strider mot hans egen övertygelse. Nämligen att själv resa till månen. Och det går ju inte eftersom den tekniken aldrig har funnits. QED – vilket skulle bevisas.

Detta betyder i sin tur att allt som inte går att se eller ta på är suspekt. Pluto finns inte, röntgenstrålar är rena bluffen, atomer ett påhitt av onda forskare, solen kan mycket väl vara 500 meter stor och snurra i en bana runt jorden medan Kalle Anka är i högsta grad en verklig figur. Ni som vill ha lite argument för att vi varit på månen kan läsa min artikel på ufo.se/apollo.

Min dag i övrigt har bestått av lite hemmaarbete i väntan på att Niklas skulle komma hem från uppropet på Södertörns högskola. Första dagen på journalistlinjen med andra ord. Det tog honom en timme att åka dit så nu har han ungefär lika långt till jobbet som jag har. Allt gick i alla fall bra och han ser fram emot att börja studera.

På jobbet fick jag veta att min DN.se-kollega Maria Hedlund sagt upp sig och ska börja som chef på Sveriges televisions ekonomiredaktion. Kul för henne, trist för oss.

Jobbkvällen gick i rebellernas tecken. De intog Khaddafis med tre murar omgärdade högkvarter, och det på bara några timmar. Häftiga scener, det är det minsta man kan säga. Khaddafi själv saknas fortfarande men kommer givetvis att dyka upp vad det lider. Och så blev det jordbävning i östra USA. Ovanligt och rätt skakande. Allt detta innebar att jag fick äta hamburgertallrik några meter från datorn medan Staffan åt pizza mitt emot.

Nå, här kommer lite fler månbilder.

Apollo 14:s landningsplats med spår efter astronauterna.

Apollo 15:s landningsplats. LRRR är en laserreflektor, ALSEP är en samling vetenskapliga experiment, LRV1 är månbilen ochFalcon är startplattan för månlandaren ”Falcon”.

Apollo 11:s landningsplats avslöjar bara kortare utflykter från Neil Armstrongs och Buzz Aldrins sida.

Apollo 12:s landningsplats.

Apollo 13 kom ju aldrig att landa på månen. Här syns effekterna av det Saturn IVB-steg som kraschade mot månytan den 14 april 1970. Kratern är 30 meter bred.

Apollo 17:s landningsplats.

Månsonden Surveyor 6, som landade på månen 1967, kastar en 18 meter lång skugga där den står på månen.