Vissa dagar är en ufologs vardag mer fysik än tankemöda. Som i dag när jag har ägnat tre timmar åt att bygga lådor, sortera och packa allt material från Contact International. Nu är alla rapporter och andra dokument inskannade av Leif Åstrand på AFU och ska levereras av mig och Håkan Ekstrand när vi träffar gruppen i Oxford.
En pärm med de första årens protokollen finns också med i samlingen. Det är verkligen en historisk samling dokument som börjar i november 1971 och slutar i december 1974. Under varje protokoll skrev ordföranden i Contact, Lord Clancarty (Brinsley Le Poer Trench) ”The foregoing has been read and agreed” alternativt ”approved” innan han undertecknade med sitt namn och titel ”International chairman”. Ni kan se hur det såg ut på bilden ovan.
Jag har alltså fortsatt förbereda trippen till Storbritannien. Contactpackningen var en sak. En annan var att jag ringde Philip Creighton, son till Gordon Creighton som under många är var redaktör för Flying Saucer Review. Vi lär nog inte hinna träffa Philip den här resan men jag hoppas att han ska ta upp frågan om att låta AFU ta hand om FSR-samlingen med sin styrelse.
Ett annat av mina samtal har handlat om samma sak. Den här gången var det min gamle kamrat Bob Rickard, numera 66 år (tiden går), som vi kommer att träffa redan första dagen i England. Bob sitter på ett mycket stort och fint material som just nu bara ligger i lådor i hans källare.
Men jag har också spelat badminton med Stefan och det var en skön genomkörare som vanligt. Förlust med med 1–2 gjorde att det nu står 11–11 i matcher i år. Jämnt så det förslår alltså.
Var iväg till Semic och åt lunch på restaurangen Parkliv i Marabouparken med min tidigare redaktör Andreas Nyberg och min nya Sofia Hannar. Pratade igenom marknadsföringen av nya boken och åt gott.
Och så har jag ringt och grattat Andreas Ohlsson som fyller år i dag! Han har fortfarande några år kvar till 40 (tre närmare bestämt) vilket innebär att vi har känt varandra snart 25 år. Fast inte riktigt än. Faktum är att vi träffades första gången när Andreas var 15 då jag var hemma hos honom på Andebodavägen och pratade ufo. Lika mycket med hans föräldrar som undrade vad jag var för en typ som försökte få deras son att engagera sig i ett ämne som detta. Men det gick ju bra, Andreas blev en fantastiskt duktig undersökare och numera arbetar han på Armémuseum med frågor som verkligen intresserar honom. Ufointresset är kvar och det är jag glad för. Han är en kraft som UFO-Sverige inte vill vara utan.
Vid 22.30-tiden kom Niklas hem och Anneli plockade upp honom på Barkarby station. Dagarna i Dublin hade varit riktigt bra men han tyckte det var skönt att komma hem. Brorsan blev också glad att få hem Niklas även om han börjar skolan igen i morgon.
Eftersom Markus var på banan i kväll och Niklas kom sent så fick vi äta våra revbensspjäll i tre etapper. Först jag och Anneli, sedan Markus och till sist Niklas. Gott var det! Och så drack vi äppelmust till det, en dryck som jag inte har smakat på ett antal årtionden. Och den var precis så fräsch som jag hade hoppats. Den kan vi nog köpa igen.
Medan vi väntade på Niklas satte jag och Anneli oss i soffan och såg filmen ”Himlen är oskyldigt blå” som var så där.
Den här bloggen firade faktiskt sexårsjubileum den 9 augusti men det glömde jag att nämna. Nu är det gjort.
Glada bröder efter några dagars separation.
Contactmaterialet utlagt i källaren för sortering.