I natt satte jag alltså punkt för min del av produktionen av UFO-Aktuellt och efter att ha lagt brevet med USB-stickan på lådan så ligger slutfinishen nu på Håkan Ekstrands axlar. Så snart är vår tidskrift på väg till tryckeriet och sedan på väg till alla våra läsare. Förhoppningsvis ska den nå fram före jul. Vi håller alla fingrar korsade.

På tal om julen så skrev jag en blogg på DN.se i dag där jag berättar om några böcker/häften om diverse oknytt och allehanda väsen som man kan kalla tomtens kusiner. Alla inte så trevliga – vilket den ursprungliga tomten heller inte var. Vad jag saknar i böckerna är en riktig genomgång inte bara av varelsernas mytiska sidor utan också av de iakttagelser som påstås ha gjorts av flera av dem.

Så har vi (vilket betyder grabbgänget – gubbgänget – från Mariestad) börjat planera för nästa återträff och det verkar som om vi till och med lyckats enas om ett datum; den 8 februari. Då blir det innebandy och mat och fika och pilsner, fast kanske inte nödvändigtvis i just den ordningen. I Mariestad givetvis. Alltid kul att ses, säkert också denna gång. Hittills har fem av ”medlemmarna” – sju med mig – svarat positivt på att de kan komma.

Även om jag inte hade så mycket på mig innan jag åkte till jobbet i dag så gjorde jag i alla fall två saker som kändes skönt att få ordning på. Den ena var att sortera ut ett gäng serier som jag nog inte behöver spara på och stoppade dem i kassar som ska till försäljning. Det andra var att jag använde mig av några nyinköpta pärmar till att göra mina buktande frimärksalbum lite lättare att hantera.

Framåt kvällen fick jag en länk från Dennis Åsberg, en av männen bakom dykningarna på det okända objektet i Östersjön, till den dokuementär som jag var intervjuad för i början av året. Ni kan se den på Youtube här. (Jag dyker upp efter 48.30 ungefär). Det är bara att konstatera att jag är nedklippt till oigenkännlighet och att den fråga jag svarar på var ett försök från filmaren att få mig att spekulera lite. I själva verket var jag mycket skeptisk till att det skulle röra sig om något konstigt på botten där.

Så kan det gå.

Det enda vi vet med säkerhet efter dokumentären är att stenen som finns där nere är vulkansten. Resten är spekulationer. Men nyfiken blir man ju, som jag skrev till Dennis på Facebook i kväll. Och jag hoppas att han får möjlighet att fortsätta med undersökningen av området.

Det här, som jag sa under intervjun, klipptes till exempel bort av Titan:

”I can se many similarities between what seemingly lies on the sea floor out in the Baltic sea and what was pictured on the surface of the planet Mars in 1976. That was when the Viking orbiter sent back a picture that showed what looked like a human face staring up from the surface into space. It was a huge face that for tens of years triggered the imagination of writers and film makers. 22 years later a new probe to Mars, The Mars Global Surveyor, returned with far more sophisticated equipment, and took pictures of the same area. With a camera ten times as powerful suddenly all the features that looked like a face vanished and the Mars face turned into a Mesa, a small mountain plateau.”

”We must be aware of that human imagination is great and what we see is not always what we get in the end. In my opinion it is always better to wait for real answers before starting to speculate. But by maintaining the mystery all that we do is to create expectations that all of us will have great problems to fullfill.”

Men det var antagligen lite för kritiskt för filmmakarna.

Smakade på en ny julöl, Brutal brews Hale to Winter när jag kom hem i natt. Sate mig i köket och läste ut Bill Bryson-boken ”1927 – One Summer” (riktigt bra) och hällde upp ett glas. Inte så dumt. Platser i toppen av listan som nu ser ut som följer med 10 som bäst:

6 Dugges Juldricka
6 Hale to Winter
6 Nils Oscars Julöl
5 Oppigårds Winter Ale
5 Mathias Dahlgren Julporter
4 Holy Cow
3 S:t Eriks Julale
2 Electric Nurse Christmas Ale
En stillbild ur dokumentären där jag själv är nedklippt till oigenkännlighet.