Medan de andra gick på stan och handlade hade jag avtalat ett möte med Jacques Vallée klockan 11.30 i dag. Innan dess gick jag till National, där vi ska hämta hyrbilen i morgon, för att kolla om vi kunde plocka upp den lite tidigare, och det var inga problem.

Men sedan var det mötet med Vallée. Vi mötte upp på vårt hotell och sedan till en restaurang några kvarter bort där jag försökte bjuda på lunch men Jacques propsade på att bjuda mig. Men efter att ha ätit lunch på hörnet även i dag så var jag rätt mätt och nöjde mig med en mustig champinjonsoppa plus en Anchor Steam.

Tyvärr ville Jacques inte låta sig intervjuas så jag fick nöja mig med att prata med honom. Och han berättade att någon ny bok inte fanns i hans planer, just nu jobbade han med en liten grupp lokala intresserade med att undersöka rapporter. Han konstaterade glatt att de flesta såg honom som en teoretiker men att han nu ägnade mesta tiden åt att jobba på fältet.

Jag visade honom en power pointgenomgång som jag sammanställt om AFU och vårt arbete och han blev mycket imponerad.

Vi pratade om hans arbete som investerare i högteknologisk verksamhet, den belgiska vågen och hur vi ser på fenomenet. Men mest gick de två timmarna åt till att ha det lite trevligt. När vi skildes åt bestämde vi att hålla kontakten och att ses igen vid tillfälle.

Jag tog några bilder av Jacques utanför restaurangen med både paddan och Nikonkameran och fick en stackars turist att ta en bild av oss två tillsammans också.

Efter att ha kontaktat Niklas och Markus över Facebook för att kolla var de höll till gick jag iväg till Yerba Buena Gardens i slutet av tredje gatan där de låg och solade i väntan på Anneli och Ylva. Det var inte så himla mycket folk i parken trots fint väder och ledig dag för många amerikaner.

Det är en fin dag i San Francisco men med tanke på att vi inte är direkt solbrända sedan tidigare så tog vi det lugnt i parken och vandrade iväg mot hotellet efter en stund. Spanade efter någon trevlig bar utan att hitta en, tyvärr, men passerade i alla fall San Francisco Chronicles imposanta byggnad. Till slut var vi tillbaka på vår egen gata och insåg att enda sättet att få tag på en kall öl var att köpa en i butiken intill hotellet: Det blev en Liberty Ale och en Anchor Steam.

Framåt 18 tog vi buss nummer 6 till Haight Ashbury för att gå på Club Deluxe där det bjöds på jazz och blues av ett lokalt band vintagemusiker i ett band utan namn, möjligen då Monday Night Band som klaviaturspelaren föreslog när vi tackade honom och de andra för en fantastisk kväll.

För de här gubbarna var verkligen bra och bjöd på suverän musik, förstärkta av en munspelare och en gitarrist framåt 20-tiden. Klubben var av det mindre formatet och omkring ett tjugotal satt i den inre lokalen där musikerna höll till. Vi kom så lägligt att vi fick en soffa för fem mitt framför bandet och bara någon meter från musikerna.

Klubben är känd också för något annat än sin musik, sin pizza. En Napolitana som kostar 10 dollar. Vi tog in tre stycken och delade på och de räckte gott och väl. Damerna fick var sin Lagunita IPA, pojkarna Sprite och jag tog en Gin och Tonic. Det hela kostade måttliga 19 dollar.

Hela stället var kvar någonstans i 50-talet med inredning och atmosfär. En stor kassapparat rån samma tidsepok talade sitt tydliga språk när det gällde om man tog kort eller inte. Inte alltså.

Så det var upplagt för tre timmars njutning med musik och allt omkring. Trummisen gick inte oväntat under smeknamnet ”Smiley” och denne store, svarte kille var ett enda stort leende från öra till öra. Han trixade med pinnarna så det stod härliga till och vid ett tillfälle sitt trumsolo på golvet och i soffan där Niklas satt.

Saxofonisten, som också var bandets ledare, var grym och körde ett av sina solon på två saxar samtidigt. Ändå måste han ha varit 75 eller så, vilket gällde de flesta i bandet. Även sångaren var riktigt bra.

Anneli passade på att önska en Count Basie-låt och det kändes som att vi satt i någons vardagsrum och hade konsert.

Efter spelningen var slut vid 21-tiden tog vi flera av bandmedlemmarna i hand innan vi vandrade ut på Haights för att ta bussen, nu blev det 7:an, tillbaka hem och det var en nöjd liten grupp som åkte genom kvällen.

På hotellet hade strömmen i eluttagen gått så det gick inte att ladda några av de elektriska prylarna. Men då var vi så trötta att ingen orkade klaga. Nu kom den tillbaka under natten så allt ordnade sig.

Jo, jag lyckades springa in i en brandpost tidigare i dag och har lite ont i vänster knä vilket kändes när jag gick och lade mig. Men det ska nog bli bra på några dagar.

En hälsning till AFU från Jacques Vallée.

Grabbarna solar i Yerba Buena Gardens.

Gänget på plats vid korsningen Haight och Ashbury.

Monday Night Group bjöd på suverän musik och vi fick plats mitt för scenen.