För fjärde gången sedan 2009 fick jag möjlighet att prata inför Solskiftesskolan i Åkersbergas nior. De tidigare tre gånger har lärarna bett mig att komma för att hålla lektion om destruktiva sekter. Men i dag var ämnet konspirationsteorier.

Planen var att jag skulle hålla till i gymnastiksalen och när jag kom dit var en hel del elever redan på plats. En kille ropade mitt namn och sa att han hade sett mig på teve i ”Spökraketerna”, vilket var lite kul. Men salen var för ljus och jag frågade om vi inte kunde flytta, vilket vi gjorde. Det blev en vanlig lektionssal istället – lätt trångt. Men de 80 eleverna klämde in sig, många sittande på bänkar.

Min erfarenhet av eleverna på Solskiftesskolans elever är mycket positiv och den fick sig ytterligare några snäpp positivism i dag. Niorna är hjälpsamma, trevliga och frågvisa och det var ett nöje att prata inför dem under den timme jag hade på mig. Men tiden drog över med många frågor och efter det stannade en grupp elever kvar för att fortsätta diskutera.

Jag pratade om månlandningen, mord på politiker, chemtrails, platta jorden och en hel del annat. De flesta frågorna rörde 11 september som några få, ett par av pojkarna, tyckte sig se en konspiration bakom. En av dem, som också kom fram efteråt, hade dock ändrat uppfattning när det gällde hur byggnaderna rasat och trodde inte längre att det rörde sig om sprängladdningar utan om effekter av flygplanens krascher in i dem. Men han hade ännu inte helt lyckats släppa tanken på att något annat än terror låg bakom det hela.

Och så är det för många. När man inte begriper förklaringarna och har svårt att tro på den officiella bilden så tar man till egna.

En annan kille, som kom till Sverige från Syrien för ett och ett halvt år sedan, ville helst prata engelska eftersom hans svenska inte var så bra ännu. Trots att han trodde att det var en konspiration bakom 11 september så var han en lyssnande och bra kille som tog till sig argument.

När jag till slut kom iväg på lunch så fortsatte lärarna och jag diskussionen. Några av dem hade också sett filmen om oss och jag berättade lite mer om själva spökraketfenomenet och om AFU.

På vägen hem fick jag för mig att åka till Österåkers kyrka för att leta reda på Mathias Larssons grav. För att vara säker på att hitta den ringde jag hans pappa Bertil som guidade. Mathias ligger i en urnlund med sitt namn på en metallplakett (se nedan) på en mur med många andra. Jag stannade där en stund och precis när jag skulle gå ringde Mathias pappa igen och undrade om vi ville ha Mathias samling ”Star Trek”-filmer till vårt arkiv, och det tackade jag givetvis ja till.

Så vi bestämde träff på en adress inne i Åkersberga där han och hans fru mötte upp och överräckte filmerna. Vi pratade en stund innan de var tvungna att fortsätta.

Det är inte lätt för dem att ha mist sin son och även om tiden läker många, kanske inte alla, sår så är det inte mer än drygt en månad sedan Mathias begravdes nu.

På vägen mot Järfälla ringde jag Anders på AFU som berättade att Schenker levererat lasset från London i dag. Ett ton blev det. Nu står alla kartonger nere i en lokal på AFU. Jag ringde också och grattade Johan på rapportcentralen som fyller år i dag, och den stackaren låg hemma och var ordentligt förkyld.

Fixade några ärenden i Jakobsberg innan jag åkte hem på riktigt, träffade Markus som var på väg ut (men faktiskt hade börjat klippa gräsmattan som jag bett honom – fyra meter, men i alla fall!) och sedan var det bara för mig att angripa den gröna mattan som växt sig decimeterhög utan att vi egentligen märkt det.

Det blev ett mindre krig. Nästan allt måste dubbelklippas, så högt var gräset och mossan bet sig fast underifrån när inte gräset gjorde det genom att fylla håligheten under gräsklipparen så att den var tvungen att göras ren. Men jag körde på tills allt var klart.

På baksidan av huset har vi en fantastisk samling gullvivor som bara blir fler och fler från år till år. De har dessutom spridit sig runt hela huset. Men hittar jag dem på andra håll så faller de för saxen, utom om de står så till att de inte hindrar klippningen i övrigt.

När Anneli kom hem började vi förbereda kvällens grillning med Ylva och pojkarna. Niklas dök nämligen upp sedan han kommit hem från Aftonbladets konferens som han varit på sedan i går. Kul med en tidning som satsar på sin personal på ett sådant sätt att till och med en vikarie får vara med. Han var mycket nöjd med konferensen men det hade inte blivit så mycket sömn.

När Ylva kom hade jag grillat ett gäng entrecôter, majs och sparris och Anneli fixat resten. Ett gott vin till smakade utmärkt. Målet för målet var att prata USA eftersom det är vi fem som kommer att flyga till San Francisco gemensamt i slutet av månaden.

Jag hade riggat upp datorn mot teven och så plockade vi fram en karta och kikade på var allt vi ville se fanns. Ylva kommer att resa med oss i början av vår USA-tripp men efter Eureka lämnar vi henne och fortsätter på egen hand.

Sista timmarna på dagen satt jag framför datorn. Kanske ingen överraskning direkt! Skrev en bokrecension för Bibliotekstjänst innan natten slog till på riktigt.

Till sist: I dag är det ju 70 år sedan på dagen som Gösta Carlssons märkliga möte i en glänta utanför Ängelholm skulle ha ägt rum. Det möte som jag skrev boken ”Mötet i gläntan” om och som jag ägnade åtskilliga år att undersöka. Turistbyrån uppmärksammar detta med en guidad vandring till monumentet vilket känns kul.

Mathias ligger begravd i en urnlund på Österåkers kyrkogård.

Mathias Star Trek-filmer donerades till AFU.