Det blev en lång dag men resan över Atlanten och hela USA gick snabbt och lugnt på alla sätt. Tio timmar i luften men med ett par filmer och lite mat så var det helt okej. Och medan vi flög stod klockan nästan still så den här dagen blir riktigt lång med lite sömn.

Dagen startade med en sista koll av packningen och så frukost plus ett telefonsamtal till Staffan som hörde av sig i ett sms i går. Nu ville han boka in en middag med mig och några andra arbetskamrater, eller snarare före detta i hans fall! Det blir jag, Monica, Lena, Nina och Bengt som ska ut och äta för pengar som chefredaktören står för. En fin gest till Staffan och roligt för oss alla.

10.30, en kvart före utsatt tid, kom taxin som tog mig, Anneli, Niklas och Markus till Arlanda där Ylva anslöt en stund senare. Eftersom Markus har en egen biljett så kunde vi checka in honom innan vi andra gjorde det men allt gick riktigt smidigt och väskorna vägde en god bit under de tjugo kilo som är max.

Säkerhetskontrollen gick utan några pip även om Anneli åkte på en extra koll för sin lilla ryggsäck vid Norwegians gate.

Vi hade gott om tid, vilket var skönt, men inte mycket spilltid, vilket var bra. Ylva hann växla pengar och vi hann köpa några dyra mackor och lite vatten innan vi fortsatte genom passkontrollen och till gaten; F62 en bra bit bort.

Planet var en Boeing 787-8 Dreamliner och det blev premiär för mig. Trist nog hade de ingen wifi ombord så jag fick lägga ut de sista Facebookuppdateringarna när vi stod på Arlanda. Och sedan dröjde det inte länge förrän vi var i luften och maten dukades fram. Alternativet var kyckling, biffen var slut nästan redan från start trots att vi satt långt fram.

Rad 14 var vår, Ylva på B, Anneli på C och jag på andra sidan gången på D med Niklas i mitten på D och Markus vid nästa gången på E. Försökte sova en stund men det blev bara en halvtimma eller 45 minuter, har lite dålig koll. Men jag vet i alla fall att jag somnade mitt under ”Peanuts – The Movie” så där missade jag slutet.

Då var ”The Intern” med Robert de Niro bättre och den höll mig vaken till slutet; Anneli som började titta lite efter mig gillade den också.

Det finns ju inte så rasande mycket att göra på en flygning som den här. Filmer, äta och kanske läsa. Så efter ett tag satte jag på den animerade filmen ”Anastasia” också. Men den var inte mycket att hänga i julgranen så jag hade på den i lurarna (som kostat tre dollar att köpa) medan jag jobbade med en AFU-presentation som jag tänker visa för Jacques Vallée om ett par dagar.

Tittade på ett 45 minuter långt program presenterat av Morgan Freeman om hur utomjordiskt liv kan ha förts hit genom den så kallade panspermieteorin och hur det dagligen och stundligen kan regna ned över oss och kanske på sikt förändra vårt dna. Och kanske redan har gjort det. En spännande och inte helt osannolik tanke.

När det var nittio minuter kvar blev det macka och äppeljuice medan vi flög fram över Kaskadbergen någonstans. Marschhastigheten var ungefär 890 kilometer i timmen och höjden 12.500 meter. Och det roliga var att Dreamlinern var betydligt tystare än vad jag minns att andra plan i den här storleken brukar vara.

Klockan 14.50 lokal tid, efter drygt tio timmar i luften men bara drygt en timme på klockan var vi framme i San Francisco, eller rättar sagt flygplatsen i Oakland. Immigration innebar att vi fick låta oss fotograferas två gånger och ta fingeravtrycken två gånger. En gång i en automat där man fick dra passet och en gång framför en kontrollant som också stämplade våra pass.

Av någon anledning fick Anneli och Markus gå i en egen kö utan extra kontroll medan jag, Niklas Ylva åkte på den längre varianten. Trevlig personal gjorde i alla fall livet lite lättare och damen som höll koll på kön tyckte det var häftigt att senast jag var här i San Francisco var för 36 år sedan. Kan väl jag tycka också.

Väskorna var redan på plats när vi väl kom fram till bandet och sedan var det bara att gå till tåget in mot San Francisco. Och efter att ha åkt med Barten, Bay Area Transportation, så kom vi faktiskt fram till vårt hotell 17.45 – efter lång och långsam kö till immigration.

Hotel Winsor var väl inte det lyxigaste stan kunde uppbringa och trappan var smal som en brittisk bostad, rummen lätt spartanska med tjockteve och utan sänglampa men efter att ha checkat in och kollat att wifin funkade så kändes det ändå bra, trots toa och dusch i korridoren och rätt många utslagna på gatan utanför.

Det är bara att konstatera att när vi klagar på våra importerade tiggare så har USA mängder av egenproducerade. Många svårt handikappade.

Vi bor mycket nära Market Street och ett stenkast härifrån låg en butik som kunde fixa simkort till telefonen och vid Powell Station en T-Mobile som ordnade wifilåda till paddan som dessutom kan användas av flera andra samtidigt. En bra lösning för 60 dollar så nu bär vi med oss vårt eget wifinät.

Det var fortfarande varmt ute vid 18 och vi styrde våra steg längs Powell Street där spårvagnarna går i jakt på ett ställe att äta. Till slut klev vi in på Daily Grill på 347 Geary Street där vi fick ett runt bord för fem och slog till på hamburgare allihop förutom Niklas som tog köttfärslimpa. Anchor Steam på fat till det smakade gudomligt.

Men sedan gick vi hem, lätt möra. Tjejerna först eftersom Markus stannade för att kolla på en keps, men vi pojkar strax efter. Redan före 22 hoppade jag i säng efter att ha kollat mejl, Facebook och skrivit klart bloggen. Skönt att ligga ned efter den här dagen även om jag har ensamt rum, tjejerna delar liksom pojkarna.

En liten ufonyhet läste jag i morse (svensk tid). Ett par turkiska piloter sett ett okänt föremål någon timma innan Egyptairplanet kraschade. Ett föremålet med gröna ljus. Skulle nog inte tro att detta har det minsta med kraschen att göra men det visar ju att det görs en massa iakttagelser som vi oftast inte får kännedom om. Ni kan i alla fall läsa om den i Daily Mail och i turkiska Hurriyet.

Enligt tidningen ska de ha rapporterat: ”An unidentified object with green lights passed 2 to 3,000 feet above us. Then it disappeared all of a sudden. We are guessing that it was a UFO.”

Hörs!

Här är vårt plan, ”H. C. Andersen” i regnet på Arlanda.

Pojkarna på sina platser.

Anneli checkar in på Winsor.