Efter frukost och lite prat med Sam så tog jag och Niklas tunnelbanan till Madam Tussauds där jag inte varit på säkert 30 år och Niklas aldrig.

Och vi fick verkligen valuta för pengarna, riktigt kul att se. Här träffade vi Sean Connery, Daniel Craig, hela det brittiska kungahuset, Muhammed Ali, Humphry Bogart, Bruce Willis, Steven Spielberg och en massa andra. Roligast var en kvinnlig fotograf som stod och plåtade kapten Kirk i Star Trek och som alla duckade för och som till och med jag undvek att ställa mig i vägen för bara för att upptäcka att också hon var en vaxdock!

Tror vi var där nästan två timmar innan det blev publunch på The Globe på Baker Street där vi slog till med Fish’n Chips och var sin handpumpad ale, 1730 hette min. Förutom den vanliga utställningen hade vaxkabinettet en särskild Star Wars-avdelning där det fanns en rad fina figurer. På bilden ovan kan ni se hur Niklas försöker fånga en dramatisk händelse på bild.

Staffan Skott skaldade till min Facebookbild.

Ledig klädsel, utan slips,
fish and chips
är ett hyfsat tips.
Med tvenne dips!
Där så dricker du ej Pripps.
Vips
andra bärsan klipps!

Vi satte oss ute i det fantastiska vädret och åt vår lunch och tittade på folklivet.

Markus har hört av sig med sina slutbetyg som gör mig och Anneli glada och stolta. Två A och resten B talar sitt tydliga språk från en kille som var så skoltrött när han åkte över till USA. Snyggt jobbat, inte minst med tanke på hur mycket han också satsar på golfen, som går bra även den.

Sedan vandrade Niklas och jag den inte allt för långa sträckan till Sherlock Holmes-museet på Baker Street 221B som var helt okej med tanke på att man möblerat flera våningar för en fiktiv figur som ju aldrig bott där. Men mycket fina gamla möbler, scener ur filmer och böcker och en del annat kul. Bra butik, men vi köpte inget.

Nästa anhalt blev Abbey Road för att ta den obligatoriska övergångsställebilden. Tunnelbana från Baker Street-stationen till St John’s Wood och sedan en lätt promenad till gatan där de fyra beatlarna korsade och blev fotade.

Vi var inte ensamma, om man säger så. Det var inte alldeles lätt att ta bilden eftersom trafiken störde, massor av andra ville göra samma sak och det var omöjligt att stå mitt i gatan för att få rätt vinkel utan att bli ihjälkörd. Till det kom att ljuset inte alls var det rätta.

Men efter några försök fick vi i alla var sina bilder.

Solen har varit mycket vänlig mot oss, nästan väl vänlig. Så vi behövde softa lite och tog tunnelbanan till Green Park, köpte var sin mjukglass och dricka och gav oss ut bland ett hav av solande människor. Jag höll mig i skuggan under ett träd medan Niklas solade i sina kortbyxor en stund. Hann till och med somna i trettio minuter.

Sedan vandrade vi in i Soho för att kolla efter butiker men hittade också en pub, The Glassblower, att fixa vätskebalansen på. Niklas drack en London Glory som var riktigt trevlig.

Vi fortsatte sedan till Foyle’s bokhandel som är ett verkligt spännande mål för en bokintresserad. Här finna det mesta och Niklas gillade den skarpt. Själv hittade jag sex böcker, varav några till mitt nästa skrivprojekt, och Niklas en. Riktigt roligt att besöka Foyle’s igen, det var många år sedan.

Lite längre ned på Charing Cross Road kunde jag till min glädje konstatera att det fortfarande fanns kvar en rad antikvariat, ett av dem hann vi kika in på och där fångade jag en bok från 1927 om märkliga försvinnanden. Hoppas hinna titta in på de andra också i morgon.

Mat på Angus Steakhouse på Leicester Square där de inte riktigt lyckades med köttbiten vilket jag talade om för managern men det var i alla fall rätt okej med god sötpotatispommes och en Guinness var. Men väl dyrt eftersom allting räknades som extra från sås till pommes.

Dörr i dörr låg biografen Empire där vi chansade på en film med Hugh Grant och Meryl Streep, ”Francis”, som byggde på en verklig händelse där en rik kvinna som trodde att hon kunde sjunga till och med fick framträda på Carnegie Hall i New York. Nu kunde hon absolut inte sjunga, det lät för hemskt, men hennes omgivning gjorde allt för att hon inte skulle förstå det. Till dess att bubblan sprack.

En kul och varm film som vi båda gillade. Men inte billigt att gå på bio här, närmare 200 kronor per person.

Hemma igen efter en varm färd genom kvällen i en tunnelbanevagn utan luftkonditionering pratade vi en stund med Bob, lade ut en pall för att blockera en plats för lastbilen i morgon, och flyttade de andra pallarna. Nu är allt förberett för bärandet tidigt i morgon.

Ett glas juice och lite blogg fick avsluta kvällen. I säng 00.30.

Niklas på vägöver Abbey Road.

Och här ger han Tiger Woods några goda råd.

En öl på The Globe.