I dag sov vi ut till strax före 08 vilket var skönt. Klockan 10 var vi tvungna att lämna Bob och Sam för att hinna till Gatwick i god tid men det var som vanligt en hel del att göra innan dess.

När jag kom ner till bottenvåningen var det ingen annan i sikte men efter en stund kom Sam och undrade om vi ville ha lagad frukost, vilket jag svarade ja på för både mig och Niklas och vips satt vi där med stekt falukorv, fläsk och ägg plus lite smått och gott vid sidan.

När så Bob anslöt var vi i princip klara och hade packat men en sak återstod och det var att bära ned de pallar som blivit över från igår. För även om pallarna inte kan användas för transporter så gör de nytta på golvet nere i Bobs fuktiga källare.

Jag och Niklas packade också de wellpapplådor som Niklas mosat i går så att de skulle vara lätta att bära ut till återvinningen för Bob och Sam. Men sedan var det dags att åka och eftersom vi fick skjuts till stationen kom vi iväg i bra tid. Det har varit några riktigt bra dagar hos Bob och Sam och nu ser vi fram emot att träffa dem igen till hösten.

Resan tog oss från Strathford till Victoria Station där vi gick raka vägen till Gatwick Express där kön ringlade lång. Efter en stund kom det fram personal och bad oss gå därifrån, insläppet stängdes. Varför fick vi inte veta. Så istället ställde vi och hundra personer till oss vid en annan ingång bara för att fem minuter senare få en skylt med ”Gate closed” ställd framför våra näsor.

Ytterligare några minuter senare blev vi plötsligt anvisad en annan plattform, nummer 16, och se där fick vi gå in och lite längre bort stod också tåget som tog oss söder ut till flygplatsen. Sedan dröjde det inte länge förrän vi satt på planet mot Stockholm där Anneli väntade på att plocka upp oss.

I dag, den 10 maj fyller Markus 22 år och det är också i dag som han kommer hem från USA. Men när vi kom till Stenbockens väg så var han inte där utan ute och spelade golf, något som knappast förvånade oss. När han väl dök upp hade jag, Niklas och Anneli hunnit grilla och äta och var inne på efterrätten ute på den soliga och varma verandan.

Desto roligare var det att träffa honom nu när han äntligen är hemma igen! Stort kramkalas!

Under året i USA har Markus lyckats sänka sig till 0,3 i golfen vilket är bra och dessutom få två A och tre B i de fem ämnen som han läser. Han trivs på skolan och med sina kamrater och till hösten kommer det ytterligare två svenska golfare som blir grannar till Markus och Erik och alltså delar dusch och toa med dem.

Det var skoj att hinna prata med honom och jag fick en extra stund då jag åkte med till Niklas lägenhet med Markus vid ratten för att lämna Niklas och ett antal kassar med saker han märkt att han saknat där. Vi börjar ju båda jobba i morgon så han vill ju vara på plats då.

Lyssnade en stund på första semifinalen i Eurovision när vi kom tillbaka och det var bara att konstatera att de roliga, dåliga, låtarna åkte ur. Trist!

Lite annat har det också hänt i dag:

Har haft en del mejlkontakt med den brittiske ufologen Philip Mantle om en samling dokument som han kanske ska göra sig av med. Hoppas att AFU kan vara ett alternativ för honom. Egentligen är det konstigt att det inte är det första en ufolog som går i sådana tankar tänker på men faktum är att många inte förstår hur stora och ambitiösa vi är trots alla resor och samtal.

Slog en signal till Anders på AFU för att berätta lite om Englandsresan. Han själv sliter med viktiga personalfrågor på arkivet.

Och så ringde jag Håkan E det första jag gjorde efter det att planet landat. Han väntar fortfarande på operation för sin gallsten. Fattar inte varför de inte kan fixa det utan att han måste ligga på sjukhus och vänta utan att få en tid.

Det blev en lång dag även den här dagen. I säng efter 00.30.

Här lämnar vi ett regnigt England.

Det gäller att hålla rutorna rena.