Efter en lång natt på flyget landade vi i Sao Paulo tidigt på morgonen. Trots allt blev det en del sömn på vägen över. Men, man känner sig ju alltid sömndrucken efter en natt i en flygplansstol.

Tittade på ”Pets” och läste lite efter det att vi fått mat men sedan, vid 01.30, försökte vi sova både jag och Anneli.

Det blev en lugn resa över, knappat några störningsmoment alls. Framme i Sao Paulo plockade vi ut våra väskor och vandrade vidare mot Terminal 2, det tog en bra stund. En bristande skyltning gjorde sitt till.

När vi väl skulle checka in på flighten till Iguazu hittade personalen inte min biljett i systemet och efter mycket krångel och många inblandade kom man fram till att den hade avbeställts!

Både jag och Anneli insåg att det var vår gode konferensarrangör som gjort ett misstag och istället för att avbeställa en biljett hem (som vi hade två av) bokade han av biljetten dit. Ett litet misstag som kostade oss 6.000 kronor i en ny biljett – då ska man veta att den tidigare, som beställts i god tid, bara kostade 500 kronor…

Men nu flyger vi snart till Iguazu.

/…/

Och på bilden här ovan har vi kommit fram. 36 grader. Inte illa när man samtidigt har full julskyltning.

Vi blev hämtade av en chaufför på flygplatsen som släppte av oss vid vårt hotell (Foz Presidente Hotel) som ligger hundra meter från konferensanläggningen. Och jag började givetvis att testa så att kontakterna passade, som jag fått veta av en kamrat att de skulle.

Det gjorde de inte.

Så den jordade kontakt som jag hade med och som går till en radda urtag som ska försörja telefoner, padda och dator den var säkert ett par millimeter för stor. Och inte nog med det. Adaptern som faktiskt passade i väggen passade inte till samma kontakt.

Nöden har som bekant ingen lag och enda chansen att få det hela att fungera var att ta bort de jordade delarna av min kontakt samt att försöka få bort två stora plastbitar i adaptern. Redskap: En nagelsax, en skruvmejsel som jag har till mina glasögon och min högra lacksko som jag ska ha på mig i morgon.

Med dessa gick jag loss på kontakterna och fick till slut, utan blodspillan (men det var nära) bort plastgrejorna och jordningen till kontakten. Och så fungerade allt.

Sedan vandra vi över till konferensanläggningen Golden Park där A. J. Gevaerd (uttalas jevärd)och hans medlemmar jobbade som bäst. Kul att äntligen få träffa honom! Vi gick en tur bland försäljningsbord och in i föreläsningssalen där cirka 320 personer ska sitta i morgon.

Jag överräckte an flaska Absolut som gåva innan jag och Anneli drog oss tillbaka till poolen eftersom gänget på konferenshotellet hade mycket att stå i. Medan Anneli hoppade i satte jag mig med datorn och en iskall Skol (4,7 procent) i 60 centiliters version. Men framför allt inslagen i värmeskyddande omslag!

Alla som varit i Australien vet hur aussisarna har en frigolitmuff om ölen, i alla fall norr över, för att hålla kylan där den ska vara. Här hade man inte bara en muff utan också en topp att skruva på för att hela flaskan skulle få skydd. Inte illa tänkt.

Några timmar senare var jag och Anneli på plats igen för själva invigningen av konferensen. Gick runt och kilade och köpte en bok till AFU. Signerad av författaren Marco Antonio Petit. Contato final O dia do reecontro heter den.

Liksom de flesta andra här talar han enbart portugisiska men jag fick en kille att göra en stolpig översättning om var hans bok nu kommer att hamna.

Efter att ha pratat med teknikerna fick jag också klart för mig att de sim vill ha mitt föredrag tolkat kommer att ha lurar för att höra det på portugisiska simultant. Skönt, jag var orolig för att det skulle bli engelska och portugisiska i en salig blandning. Proffsigt.

Pratade också med en fotograf som föreslog att vi skulle ta taxi till de vattenfall som gett orten sitt namn. Han kände en taxichaufför som körde tur och retur (2×40 minuter) för 450 kronor. Lät helt okej så vi bad honom fixa med bokning och allt. Bra med tanke på språkförbistringen. Den turen blir på lördag.

Invigningen av hela konferensen samlade säkert 250 personer när A. J. Gevaerd höll ett långt anförande klockan 20 på kvällen. Podiet samlade en rad av Brasiliens främsta ufologer och så hedersgästen J. J. Hurtak från USA.

Vi övriga föredragshållare fick ställa oss upp där vi satt ute i lokalen och blev på så vis introducerade av Gevaerd.

När själva inledningen var över efter drygt en timma gick jag och Anneli ut för att ta. Att lyssna till för oss obegriplig portugisiska har sina gränser. Maten intogs på Familia Maran en liten restaurang med buffé där föredragshållarna äter gratis. Ingen större sensation när det gällde maten men mätta blev vi och sedan bar det av hem.

Efter 22 ansåg vi att det var dags att sova. En lång dag har det varit.

Jag på plats i konferenssalen.

Och ett par timmar senare invigde Gevaerd hela konferensen.

Anneli på flygplatsen i Sao Paulo. Vi var inte ensamma.

Anneli testar poolen.

Och jag testar ölen – Skol heter den.

Inflygningen till Iguaçu.