I dag åkte vi på en sju timmar lång guidad tur runt Rio med Jan och Annette och egen guide i form av finlandsättade Lais Tammela. Solen slösade för fullt hela dagen och det blev en verkligt bra dag från 09 till 16.00.

Vi hade laddat med en finfin hotellfrukost som bestod av exotiska frukter men också bacon och äggröra och omelette. Helt i min och Annelis smak.

Och vad hann vi se? Sockertoppen, Kristusstatyn, Lapatrappan, katedralen och så en ordentlig rundtur genom stan. Och så åt vi Tapioca, Açaíbär i frusen och smakfull form och en riktigt bra passionsfruktjuice.

Lais visade sig vara en mycket trevlig och kunnig guide som först tog oss till Sockertoppen efter att ha fått jaga parkering några kvarter bort. Här är det verkligt fina kvarter där husen kostar tvåsiffriga miljonbelopp.

Hon passade också på att lugna oss och gav en helt annan bild av det ”farliga” Rio som många dunkat in i skallen på oss. I dag var staden betydligt säkrare och många av de händelser folk refererar till hände för många år sedan, sa hon.

Efter att ha betalat drygt 60 reales var tog vi de två kabinbanorna upp till Sockertoppen – man mellanlandar på en mindre topp längs vägen. Utsikten över stan är underbar och se för all del till att inte missa ett besök här om ni kommer till Rio.

Kön upp var noll, mycket beroende på att kryssningsfartygen börjar med Kristus och avslutar med Sockertoppen, vi körde andra varianten.

Nästa anhalt var Selaróns trappa – Lapa steps – byggd av tusentals kakelplattortrappa som var riktigt häftig. Konstnären som en gång byggt trappan använde kakelplattor från hela världen och fick dessutom tillsänt sig massor av folk som ville hjälpa till. Värd ett besök också den.

Inte långt därifrån ligger stadens katedral, en märklig byggnad som ser ut som uppskjutningsramp för raketer, byggd på 70-talet och inte rengjord sedan dess. Utom dess vackra och enorma fönster som släpper in ljuset i den stora byggnaden tillsammans med ett kors i glas på taket.

Här höll Franciskus sin mässa när han besökte Rio och staden lockade betydligt fler människor än såväl fotbolls-VM och OS lyckades med. Religionen är stark här och en argentinsk påve drog folk från hela kontinenten.

Sedan var det dags för lite mat och efter att ha parkerat vid foten av bergbanan som skulle komma att ta oss till Kristusstatyn satte vi oss på Carmen Silvia Feitosa alla fem och åt en lätt lunch. Jag och Anneli tog Tapioca som är ett bröd gjort på stärkelse med ostfyllning, mycket brasilianskt, och var sin skål med açaíbär, kallt, där Anneli satsade på banan och jag på jordgubbar som extra tillbehör.

Jan och Annette är trevliga och vi pratade om allt möjligt under dagen, inte så mycket ufo. Men när vi skulle ta oss ner från Kristusstatyn och satt och väntade på bergbanan bad jag Jan att göra en teckning av sin egen ufoobservation från när han var ung på 1960-talet. Jag kommer att skriva om den i nästa UFO-Aktuellt.

Kristusstatyn var också den värd ett besök. Rätt mycket folk som skulle plåta sig där givetvis men inga idiotköer. Och Lais visste att ta sig fram genom kontakter och var man skulle stå för att slippa vänta.

Utsikten från toppen är annorlunda mot Sockertoppen eftersom vi nu befann oss 700 meter upp.

Staden är vacker och sjuder av folkliv. Den verkar genuint trevlig men har givetvis sina baksidor. I vilket fall är det riktigt kul för oss att ha kunnat åka hit. Nu har vi börjat få slut på kontanter men det är helt enligt plan. I morgon tar vi tunnelbanan till Copacabana och på eftermiddagen bär det hem via Paris.

Sedan drog vi ned till Ultra för att handla efter 90 minuters softning på rummet och ett par goda öl: Sul Americana Black Lager och Ashby Pale Ale. Målet nu var att köpa lite vatten, en öl och en burk Jabuticaba som en vän rekommenderat.

Eftersom vi hade lite svårt att hitta i butiken bad vi ett par expediter om hjälp men de lyckades aldrig fatta att det var sylt och inte en frukt vi sökte. Då ingrep en man som pratade engelska, och som höll på att handla även han, och med hans hjälp hittade vi syltburkarna och även rätt sort. Folk här är oftast väldigt hjälpsamma.

Vid 19-snåret tog vi en taxi till Rua do Lavradio och Rio Scenarium för att äta och lyssna på sambamusik från ett levande band. Krogen är gammal och vacker inuti och vi fick gå igenom en metalldetektor, legitimera oss och bli fotograferade för att komma in. Kändes lite i överkant.

Där inne spelade ett band sambamusik och det var inte lågt! Vi satte oss en liten bit bort och beställde in var sin öl och mat; Anneli räkor som var riktigt goda och jag en rätt blek filet mignon som var flera klasser sämre. Tröstade mig med en Pina Colada men kunde återigen konstatera att den vi drack i Foz var betydligt bättre.

I vilket fall var det kul att titta på ett riktigt bra sambapar som svischade runt på dansgolvet. De två var riktigt imponerande. Lite längre bort från scenen höll amatörerna till. Verkade också ha kul men frågan är om de verkligen dansade samba.

Framåt 22-snåret tog vi en taxi tillbaka och chauffören pratade hela tiden om att hon trodde att det snart skulle bli tillåtet med kasinon i Brasilien för att locka folk att spendera pengar här istället för utomlands. Han sa också att arbetslösheten var drygt 10 procent medan guiden sa 4,5. Inte så lätt för oss att veta alltså.

Tillbaka på hotellet planerade vi lite för morgondagen och sedan blev det sängen.

Uppe på Sockertoppen med Kristusstatyns topp bakom oss.

Vi tog samma väg som Bond i ”Moonraker”.

Jag och Anneli på Selaróns trappa; Lapa steps. Byggd av tusentals kakelplattor.

Inne i katedralen i Rio kommer ljuset in genom fyra enorma glasfönster och ett kors i taket.

Utsikt från tåget på vägen upp till Kristusstatyn.

Utsikt mot Sockertoppen från Kristusstatyn.

Kristus vakar över Rio.

Jan, Annette, jag och Anneli.

Sambabandet på Rio Scenarium.

Och den inköpta burken med Jabuticaba.