Ägnade ett par timmar på förmiddagen åt att skriva ytterligare drygt 4.600 tecken på nya boken vilket innebär att jag nu är uppe i 122.274 tecken, en hyfsad start inför en vecka där mycket av min tid kommer att ägnas åt skrivande. Mycket återstår alltså.
Vid elvasnåret fick jag ett trevligt samtal från en kvinna i Landskrona som berättade att hon hade räddat tre sopsäckar med böcker från en lägenhet efter en man som som inte längre ska bo där. Alternativet var att allt skulle hamna på tippen.
Kvinnan berättade att det rörde sig om böcker om teosofi, Rosenkorsarna, Frimurarorden, vetenskap och lite annat. Nu ville hon att AFU skulle ta hand om det hela. Jag tackade givetvis ödmjukt för hennes omtanke och ringde sedan till Mikael Karlsson i Lund som lovade att åka över till Landskrona i veckan och hämta det hela.
Efter en stunds skrivande till så åt jag och Anneli lax till lunch och sedan var hon snäll och körde mig till Vällingby.
På jobbet var det mycket Trump, det tar nog aldrig slut, men också en del annat. Jag och Björn hann gå till finindiern där jag åt min patenterade Chicken Tikka Masala.
Hade en del kontakt med Markus i Georgia via Messenger också. Det är ju väder kaos där men han hade klarat sig bra även om det åskade och ösregnade ordentligt. För andra har det inte gått så bra och minst tolv personer i Georgia har fått sätta livet till i tornador.
Massor att göra resten av kvällen. Bland annat skrev jag en lång artikel om hur Trumpadministrationen infört ett Orwellskt nyord – ”alternativa fakta”. Verkligen! Som att det skulle kunna finnas olika fakta om samma sak. Möjligen olika åsikter.
Och så var det dags för ännu en ny massdöd till havs. Något som alltid skapar rubriker, vilket är begripligt. Vad de flesta inte tänker på är att detta är vanligt och inte enstaka händelser. I det här fallet har tusentals sillar dött i norra Norge och orsaken kan vara allt från en förändrad salthalt i vattnet eller att syrehalten varit för låg just där.
Vi avslutade kvällen med att fika, jag, Pontus, Oskar på sporten och Björn. En fin tradition. Vilket gjorde att jag inte kom iväg förrän vid 01.20-tiden. men som belöning fick jag en av de trevliga taxichaufförer som jag ofta åker med, Gabriel från Grekland, som jag pratade bort resan (och en stund på vändplanen) med.
När jag passerade vår bil hemma på uppfarten så såg jag att Anneli hade tvättat den. Behövligt!