Nyårsafton och så dags att ta fart in i ett nytt år. Ett år som vi alltid hoppas ska bli bättre än det förra. Och efter 2016 med en massa elände i världen är det lätt att hoppas på något mera positivt. Frågan är förstås hur pass välgrundade sådana förhoppningar nu är med tanke på läget i världen.

Om jag ska önska mig något för min lilla plätt på jorden så är det att det ska gå bra för våra pojkar, att Niklas och Markus ska göra det de tycker är roligt och att de ska lyckas med sina föresatser och att uppfylla sina drömmar.

Nummer två på listan är att allt ska bli bra för mig och Anneli och där ser jag inga problem vid horisonten.

Trea kommer UFO-Sverige och AFU. Och när det gäller UFO-Sverige ser allt ut att rulla på som det ska. Förhoppningen gäller att vi ska bli bättre på nätet, samla fler aktiva medlemmar och lösa frågan om hur vår rapportcentral ska drivas om Johan får ett vanligt jobb. Vilket han sannolikt till slut kommer att få. Våra ambitioner är höga men personalen som ska utföra dem inte så stor.

För AFU är ekonomin och lokalfrågorna de största utmaningarna (som det heter numera). Här gäller det att vi jobbar stenhårt och kreativt för att hitta nya inkomstkällor och ny arbetskraft när Fas 3 nu försvinner på riktigt. Jag kan bara uppmana alla som läser detta att hjälpa till så att världens bästa arkiv när det gäller det okända även i fortsättningen kan hålla den kvalitet vi så gärna vill hålla.

Plusgirot är 490714-3 och en liten nyårsgåva kan göra stor skillnad för oss. Själv har jag bestämt mig för att öka min månatliga insättning till arkivet och dessutom har både Anneli och Niklas ställt upp på att lägga en mindre slant de också.

Tillsammans kan vi ge AFU den start – och fortsättning – som arkivet så väl behöver.

13.30 tog jag bussen mot jobbet för att fira in nyåret framför datorn på DN. Familjen firar på lite olika håll. Niklas framför sin dator på Aftonbladet, eller kanske utsänd till något som hänt under natten, Markus med kompisar på stan och Anneli hemma med gäster i form av Annika, Mikael och kusinpojkarna Emil och Rasmus. Det blir nog bra!

Så här den sista skälvande dagen på 2016 publicerar DN mitt långa reportage om Area 51 på DN.se. Läs det gärna! Roligt att det äntligen har kommit ”i tryck”, det var ett dags sedan jag skrev det.

Kvällen på jobbet blev bra, trots att jag fick fira utan familjen. Istället åt jag, Pontus och Brita – och övriga som jobbade i kväll – fläskfilé med potatisgratäng med förrätt och efterrätt plus ostbricka under tre korta pauser under kvällen.

Och inte kom jag hem efter 01 som jag tänkt. Åter hände något i Turkiet – ett terrordåd som gör att jag ännu klockan 02 sitter här och jobbar. Dessutom brakade DN.se-sajten ihop. Så läs artikeln här!

Framåt 04 åkte jag hem efter att ha ringt Niklas och Markus och önskat dem gott nytt år. Men på vägen pratade jag med Markus igen och fick veta att han var på väg han också så efter en stund kunde jag och taxichauffören plocka upp honom vandrande från nattbussens hållplats. Och så fick han skjuts den sista biten.

Innan vi gick och lade oss pratade vi en stund i köket.

Jag, Pontus och Britta – DN.se-redaktionen så här på nyårsafton samlade för lite mat.

Och vid en senare sittning.

Och så, vid midnatt, en skål i alkoholfritt.