månadsarkiv: oktober 2017

Semicmöte och Dweezil Zappa


Skönt att sova ut till 08 i dag efter helgens korta nätter. Och det var också bra att ha några timmar hemma med att fixa i ordning en massa saker som måste tas om hand efter en kurshelg. Bilder, ljudfiler och papper till exempel.

Nu hann jag ändå inte med allt eftersom jag hade en tid att passa i Rosersberg där jag plockade upp 25 exemplar av min senaste bok på SAM-distribution och sedan var det bara att köra in till stan för ett lunchmöte med Måns Gahrton och Andreas Nyberg på Semic. Ett årligt möte som enligt traditionen ägde rum på en sushirestaurang.

Ämnet för vår träff var att diskutera kommande bokprojekt och vi kom överens om att jag skulle skriva ytterligare en Det okända-bok. Det har ju blivit fyra tidigare så dem vet jag hur de ska skrivas!

Vi pratade också om boken efter den men där är vi inte riktigt klara med tänkandet ännu.

Sedan bar det hem, via återvinningen vid Barkarby skola, och sedan satte jag mig och kollade igenom en bunt frimärken som jag fått. Diskade, tog ned tvätten och pratade med Håkan Fenander i telefon. När Anneli kom från jobbet höll jag fortfarande på med frimärkena vid köksbordet så när vi skulle äta fick vi sätta oss en bit bort.

Dagens andra trevlighet var konserten med Dweezil Zappa på Cirkus. Jag och Anneli kom först på plats och efter hand anslöt Andreas Ohlsson, Kiki Krasniqi (som egentligen var där före oss men vi såg dem inte), Stefan Roslund (som kom sist på grund av t-banestrul) och Niklas.

När vi stod där och väntade kom en man fram till mig och frågade om jag inte var Clas Svahn. Han visade sig heta Fredrik Johansson och hade mejlat mig om en sak för 10–15 år sedan. Efter det hade han upptäckt att även jag gillade Zappa och följt min blogg. Så nu visste han att jag var på plats för att lyssna på Frank Zappas son.

Vi stod och pratade en stund innan det var dags för oss att köpa en öl, som jag delade med Niklas, och en Cava, till Anneli.

Vi hade bra platser (Anneli var snabb att köpa biljetter) på rad 14 och såg och hörde utmärkt. Och jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig men hur som helst blev det riktigt, riktigt bra. Dweezil hade åtta personer runt sig plus tio norska blåsare som var med i en del av låtarna. Så 19 personer på scenen! Inte illa.

Första timmen, innan det blev 30 minuters paus, körde han sin pappas tidiga musik, mest 60- och tidigt 70-tal. Perfekt för en Zappanörd. I pausen konstaterade vi alla att det var hur bra som helst och när han och bandet sedan drog igång ytterligare två timmar fram till 23 så blev det minst lika bra.

Det blev tre timmars suverän underhållning där Mats Öbergs inhopp på synth, medleyn med Abba, Stravinskij och Nobelfest var underbart extranummer plus Dinah Moe Humm. Jösses. Snacka om värt inträdet.

Det fanns gott om roliga överraskningar. Som när bandet spelade hela James Bond-temat utan kommentarer. Bara så där. Och när han fick oss alla att stå upp och sjunga ”Bobby Brown”!

Just Mats Öbergs inhopp i två låtar var fantastiskt bra. Och hur han kom upp på scenen är också en historia för sig. För plötsligt såg jag hur tre män reser sig från sina platser långt fram och banar sig ut från bänkraden för att gå ut. En av dem har en käpp och jag tänker, är det där Mats Öberg? Mats är ju blind och har spelat Zappalåtar så länge jag kan minnas. Men varför skulle han gå mitt i konserten?

Några minuter senare presenteras han av Dweezil och sedan spelar han som en gud i ”Let’s move to Cleveland” (som döptes om till ”Let’s move to Sweden” kvällen till ära) och ytterligare en låt som jag nu har glömt. Mats fick stående ovationer när han lämnade scenen.

Det är bara att konstatera att det fanns flera bra gitarrister på scenen. Dweezil själv gav oss några fina men också bassisten som också var en utmärkt sångare.

När vi satt på bussen efteråt var vi rörande eniga om att detta hade varit en riktigt bra konsert. Själv var jag ett enda leende. Särskilt kul att Niklas också gillade det han hörde.

Hemma igen efter några raska steg till Sergels torg och pendel och buss rostade jag och Anneli några mackor. En bra dag var slut vid 01. I morgon kör jag till AFU med Petter Karlsson.

Här är Zappagänget: Undertecknad, Andreas Ohlsson, Kiki Krasniqi, Stefan Roslund, Niklas och Anneli.

Bandet på scenen.

Den nyrenoverade glaspelaren vid Sergels torg.

Jag och Måns Gahrton.

Loading