Samtidigt som jag skriver på min nästa bok har jag diskuterat en tredje upplaga av ”Mötet i gläntan” med Carl-Anton och Parthenon. För nu är de två första slut även om det finns några få exemplar av den första hemma hos mig, alla signerade av mig och Gösta Carlsson och därmed mycket ovanliga.

För att berätta lite historia kring denna bok så började den på allvar den 6 augusti 1987 då jag efter många brev och tjat på telefon äntligen fick träffa Gösta Carlsson i hans hem i Ängelholm. Ett möte som kom att påverka mitt liv under årtionden, jag på flera sätt gör det nog det fortfarande.

1995 gav det som då hette NTB/Parthenon med Carl-Anton Mattsson och Dan Mattsson i spetsen ut boken i 3.000 exemplar, med hårda pärmar och på 320 sidor. Gösta hade bidragit med ett par kapitel men det stora arbetet med intervjuer, arkivletande och skrivandet stod jag själv för.

2015 tryckte vi en ny upplaga, tolv år efter Göstas död, och den här gången var upplagan betydligt mindre, 300 exemplar, men antalet sidor hade ökat till 360. Och i dag gick det sista exemplaret också av den då jag bad Carl-Anton posta det till Göstas mångårige vän och arbetskamrat Curt Bergqvist som jag hade ett trevligt samtal med på telefon.

Den andra upplagan gavs ut i samarbete mellan Parthenon och UFO-Sverige. Men nu siktar vi på att göra en tredje upplaga. Boken är visserligen ingen kioskvältare men säljer en stilla ström som gör att vi alla vill ha den tillgänglig för nya läsare. Och min del av vinsten går oavkortat till AFU också denna gång.

Innan jag tar mig an en uppfräschning av boken så är planen att skriva klart det jag nu håller på med och där har jag i dag jobbat vidare med supernovorna men också börjat på kapitlet om rymdskrot som även det hotar från ovan.

Och tänk vad mycket skräp och fejk som publiceras på nätet. I dag fick jag en länk från en kamrat som gick till en ”autentisk film från 1952”, alltså från vågen av ufoobservationer över Washington D. C. då. Ni har länken här. Nu är det bara så att det inte finns några filmbilder från den händelsen och det som här påstås vara en film i själva verket är en animation byggd på en stillbild. Men herregud, varför bry sig om sådana bagateller.

Det är i alla fall inte konstigt att ufoämnet har dåligt renommé. Det finns så många som bidrar till det att det är svårt att se guldkornen bland allt grus.

Ringde min vän Sören Broman i Laxå och kollade om vi kunde ses en stund på tisdag när jag och Anneli är på väg hem igen efter ett besök i Mariestad. Och det kunde vi. Sören sa också att han skulle försöka leta fram lite gammalt material som vi kunde ta med till AFU. Spännande!

Det har varit en dag vid datorn eftersom Markus jobbat och Anneli varit ute på tjejäventyr öster om Uppsala. Och Niklas gav sig iväg hem efter det att vi lagat makaroner med falukorv. Så utan bil och sällskap blev tangenterna mina vänner.

Men när vi tre åter var samlade fixade vi kvällsmat som jag och Anneli fick äta på verandan medan Markus valde att spela med sina kamrater. Datorspel alltså.

Olle meddelade under kvällen att han plockat upp objektivet jag köpt av säljaren vid ett möte utanför Göteborg. Himla bra att ha kamrater som kan hjälpa till med sådant när sakerna inte går att skicka. Nu behöver jag bara adaptern också för att kunna börja digitalisera min diabilder.

Lite ”Midsomer” avslutade kvällen och sängen lockade vid 00.30.