I dag bar det hem till Järfälla igen men inte förrän vi hunnit med en del roliga saker i Mariestadstrakten. En dag som började på vandrarhemmet i Mariestad som inte riktigt levde upp till den standard vi hade hoppats på. Bland annat var duschen frät kass och vattnet sprutade i flera oväntade riktningar och så fanns det inget wifi. Någon stege till våningssängen fanns heller inte.

Nu hade vu ju tänkt äta frukost där men eftersom vi glömde frukostvarorna hos Raili i går åkte vi till McD i Haggården istället. Den låg ändå på vägen till Sjöängen dit vi styrde kosan för att besöka loppisen där då den öppnade 10.

Där blev jag igenkänd av innehavaren som satt och rensade ogräs utanför och vi pratade en stund om gemensamma vänner i Mariestad. Loppisladan är stor och vi vandrade runt i 45 minuter. Anneli hittade en äggkopp och en brevvåg (åt mig) och Ylva gjorde några fynd i form av designfat.

Själv köpte jag en bok och några gamla Allers Familj-Journal plus lite annat smått men jag fick också ett par vinkelkast som använts på Mariestads-Tidningen som mannen fått in genom ett dödsbo.

Vädret visade sig verkligen från sin allra bästa sida och när vi var klara i Sjöängen och plockat upp Raili åkte vi ut på Torsö för att bjuda henne på lunch på Laxhall, en restaurang med utsikt över Bromö och som brann till grunden för nästan exakt ett år sedan.

Vi var långt ifrån de enda som hade åkt till Bromösund i dag för att hitta en parkeringsplats krävde en hel del kreativitet. Rätt många fick ge sig iväg betydligt längre bort för att kunna ställa sina bilar.

När vi kom ner till vattnet kunde vi konstatera att det byggts en hel del nya hus nära småbåtshamnen och att nya Laxhall låg strax intill dem. Vi hängde lite på låset och fick ett bra bord vid fönstret ut, som servitören öppnade, och på så sätt kunde sitta i skuggan men ändå känna oss som utomhus, ni kan se det här ovan.

Till förrätt tog damerna och delade på en bricka med ostar, korvar och lite annat gott medan jag tog en löjromstoast som var riktigt bra. Och till huvudrätt fastnade vi alla för fisksoppan som också den var suveränt god. Rikligt tilltagen och med mycket bröd att doppa om man ville det.

Eftersom Raili tagit med sig kaffe och bullar hoppade vi efterrätten och körde mot hembygdsgården. På vägen passerade vi Backebolet där min mormor en gång bodde. När hon sedan gifte sig med Reinhold flyttade hon till ett hus vid sundet in mot fastlandet och Sundsörn där färjan gick över.

Vi slog oss i alla fall ned på andra sidan fotbollsplanen där Torsö IF spelar sina hemmamatcher och där jag och grabbgänget också har sparkat boll ett antal gånger. Också här var det fullt av bilar, husvagnar och campare av alla de slag. Torsö verkar ha invaderats av folk de här dagarna.

Nöjda med utflykten åkte vi in till Mariestad och lämnade Raili hemma hos sig och sa hej då med en coronaarmbåge. Det kändes bra att ha fått ut Raili ett par svängar de här dagarna.

För oss väntade en biltur upp mot Järfälla med ett stopp i Västerås där vi svängde in vid McD, inte för att äta, utan för att jag skulle ringa till Sandra i Ludvika, ni vet den unga kvinna vars syster ringde mig när vi var på väg ombord på färjan till Ven i torsdags. Sandra fyllde 28 år i veckan men det var i dag hon skulle firas.

Så på slaget 17 ringde jag från parkeringen utanför McD och det blev ett trevligt samtal! Ni kan se mig prata på bilden ovan eftersom Anneli fångade mig. Sandra hade varit intresserad av det okända sedan hon var liten och hade läst mycket av det jag skrivit. Så det var verkligen en ära att få prata med en av de många annars anonyma läsare som en författare aldrig får se eller höra ifrån.

När vi väl kom hem visade mätaren 1.500 kilometer sedan i onsdags vilket är årets semesterresa. Markus var hemma och då jag ändå skulle köra hem Ylva så fick Markus åka med till Stora Mossen där han hoppade av för att åka in till stan och träffa kompisar.

Äntligen hemma på riktigt åt jag och Anneli spaghetti på verandan. Gott!

En hel hög med post låg också och väntade, bland annat ett tjockt kuvert från England som jag väntat på väldigt länge! Poststämpeln visade den 27 maj och jag måste erkänna att jag trodde att det kommit bort för alltid. Men tur var väl det att så inte var fallet för i kuvertet låg Peter Rogersons hårddisk som hans släkting skickat till AFU. Peter var en betydande skribent när det gällde ufo och det okända och när han gick bort fick jag hämta hela den delen av hans bibliotek som han inte tidigare donerat till AFU.

Men datorn ville släkten kika på först och nu har vi alltså fått den. Mycket värdefullt.

Det var en hel del annan post också men den får jag ta tag i på söndag. Nu satte vi oss i soffan och tittade på ”Morden i Midsomer” en stund innan Anneli gick och lade sig och jag satte mig vid datorn för att fixa lite av varje. Bland annat att betala några räkningar åt Raili.

Under dagen diskuterade jag också med Carl-Anton Mattsson om att eventuellt ge ut ”Mötet i gläntan” i en tredje upplaga. De två första är slutsålda men intresset verkar fortfarande finnas hos läsarna att köpa den. Inte minst finns det en ny generation som vill veta om Gösta Carlssons observation.

En annan sak som kommit med posten var ett exemplar av Folkbladet i Norrköping från den 27 juli. Alltså den intervju som tidningen gjorde med mig och Anders Liljegren för en kort tid sedan. Nu hade artikeln kommit i tryck och dessutom stort uppslagen på förstasidan vilket var roligt. Bra reklam för AFU och UFO-Sverige.

Till slut kom också jag i säng efter 00.40.