I dag blev Jonas och Olle klara med arbetet hemma hos oss. Tak, plåtar, målning, staket och en hel del annat smått är nu fixat och vi blev riktigt nöjda. Skönt att åter börja kunna använda verandan. Och bra att veta att vi fått ett kvalitetsjobb från snickare som vi kan lita på.
Min dag startade tidigt då jag åkte till Coop för att veckohandla. Inte mycket folk i butiken vid 08.30-tiden så allt gick snabbt och lätt. Ingen storhandling precis. Hem och fixade med tvätten och därefter en intervju med en man i Skultuna som gjorde en intressant hagelobservation 1953. Han ska med i boken som jag jobbar med.
Mannen hade bland annat sett hur stora hagelklumpar träffade telefonledningarna så att de böjdes flera meter och sedan skickade upp haglet i luften igen där det ibland krockade med andra hagel på väg ned och orsakade en riktig issmäll.
Efter lunch under partytältet blev det fortsatt skrivande hela eftermiddagen. Och ett besök av en hackspett i trädet intill oss förgyllde lunchen!
När jag och Anneli började göra svamprisotto ringde Niklas och ville ha hjälp. Han hade cyklat omkull rätt ordentligt och fått styret rakt in i ljumsken. Ont gjorde det och en enorm utgjutning hade bildats där handtaget trycktes in.
Vi hade ju ingen bil (Markus hade den på jobbet) så snabbt fick vi låna grannens och så körde vi för att hjälpa pojken. Anneli ringde 1177 och där fick vi klart för oss att hans akut låg i Danderyd.
Under tiden hade Niklas lyckats ta sig upp till sin lägenhet, olyckan hade hänt strax utanför, och jag gick upp för att hjälpa honom packa och ta sig ner. Cykeln var skadad den också men den hade han lyckats få in i lägenheten trots värken. Och bulan var rätt enorm.
Sedan tillbringade vi nästan sex timmar på Danderyds sjukhus. Först en väntan för att komma in till en yttre kontroll (se ovan) och sedan blev vi ivägskickade till närakuten på andra sidan huset dit Niklas linkade och vi gick.
Där fick vi inte följa med in så vi satte oss i bilen och höll kontakt via Messenger och det drog givetvis ut på tiden. Strax före 20 lyckades vi få okej av en vakt att gå in till Pressbyrån för att handla var sina mackor och dricka. Egentligen fick man inte gå in på det viset, fick vi veta. Men vi hann precis innan kiosken stängde och det var tur för vi behövde verkligen något i magen medan vi väntade.
Läkaren som undersökte Niklas ville vara säker på att ingen viktig blodåder skadats (en del hyfsat stora hade gjort det men blödningen var inkapslad och under kontroll) så Niklas blev tillbakaskickad till den första, stora, akuten för att få en ultraljudsundersökning.
Till slut kom vi överens om att det nog var läge för mig och Anneli att åka hem och vänta där och då var klockan efter 23. Men getvis gick allting fort nu när vi satt i bilen på väg hem. En läkare hade plötsligt tittat på Niklas igen, kollat blodtryck och lyssnat på bulan med stetoskop och kommit fram till att de viktiga kärlen klarat sig och att han fick åka hem.
Så det var bara för mig att lämna av Anneli hemma, parkera vår lånade bil på grannens uppfart och ta vår egen och köra tillbaka för att plocka upp pojken.
När vi kom hem åt vi vår risotto och ett par rostamackor. Niklas får bo här i natt så att vi kan ta hand om honom. Det lustiga var att en sköterska från Danderyd plötsligt ringde honom och undrade om han fått hjälp! Det hade han ju, då låg han i sängen med en ispåse.
Det blev lite annat gjort i dag också. Jag intervjuade en 98-årig man i Ängelholm som varit klasskamrat med Gösta Carlsson yngre bror Eric och som givetvis känt också Gösta. Jag hade fått tips om honom av Erics ena dotter och det blev ett bra samtal med en man som var glasklar i skallen.