På morgonen läste jag ut ”Kallocain” och den var bra och intressant ändå till slutet. Karin Boye skriver om en totalitär stat där medborgarna är lika mycket värda som individer som en myra är i ett myrsamhälle. Med drygt 80 år på nacken tål den att läsas med behållning även i dag.

Resten av dagen har jag ägnat åt kontorsarbete. Gått igenom en massa papper, åtgärdat en hel del av dem, kastat andra, satt in i pärmar och besvarat en bunt med brev. Men jag hann inte riktigt i botten där. Ett av breven blev superlångt eftersom brevskrivaren som jag svarade hade ”bombat” mig med fem riktigt långa handskrivna brev som jag låg ordentligt efter att besvara.

Jag har också haft rätt mycket mejl att svara på, mend et har jag egentligen alltid. Ett av dem, från en kvinna, var inte så trevligt men efter att jag svarat var hon bra nog att skriva och be om ursäkt eftersom hon hade haft en dålig dag. Något vi alla kan ha.

Det kan ju verka märkligt att svara på mejl från personer som inte alls har samma världsbild som jag, som tror på helt andra saker och som läser helt andra källor. Men jag tycker att man ska göra det. Inte bara ignorera.

Framåt lunchtid ringde jag upp en man i Uddevalla som skrivit till UFO-Sverige och vars brev jag fick från Mats Nilsson, som har hand om boxen, i dag. Mannen skickade med två bilder av ett lysande föremål som han fotograferat från sitt hem rakt västerut klockan 02.50 natten mot den 28 september 2015.

Ni kan se en av hans bilder här ovan. Han berättade hur föremålet plötsligt dykt upp och hur han sett hur det ändrade form för att sedan försvinna mycket snabbt. Eventuellt slocknade det, eventuellt for det i väg.

Nu vet jag inte vilken exponeringstid mannen använde sig av eftersom jag bara fått papperskopior av de digitala originalen men han lovade att försöka plocka rätt på dessa filer och skicka till mig. Så jag har postat ett brev med en usb-sticka och ett frankerat svarskuvert till honom.

Det börjar ju närma sig med Crazy Pictures olika event och i dag intervjuades Anders Liljegren på AFU tillsammans med några ur Crazy Pictures på arkivet i Norrköping av Radio Östergötland som ville komma till den plats där idén till filmen ”UFO Sweden”. föddes.

Själv fick jag vara med på ett hörn när Olle Tholén och Albin Pettersson berättade kort om filmen på Filminstitutets Youtubekanal. Ni kan se den här ovan och kul att Parisa kom ihåg mig 🙂

Framåt eftermiddagen var det dags att åka till stan och Lo Scudetto på Styrmansgatan 57 (även om kvittot anger att de heter Nya Losscodetto på Styrmalmsgatan) för att äta med Ylva, Annika och Markus. Restaurangen, som har namn efter det märke som vinnaren av Serie A får, låg bara trettio meter från Maximteatern där vi skulle se Henrik Fexeus uppträda. Och till vår stora förvåning hittade vi en parkeringsplats rakt utanför ingången till teatern och bara tjugo meter från restaurangen. Det är sådant man minns om man har kört bil i Stockholm några år.

Nåväl, vi åt i alla fall gott på restaurangen även om Markus lamm var lite smaklöst. Min Tagliatelle al filetto var smarrig och före den tog jag friterade bläckfiskringar, Calamari fritti. Anneli delade en planka med diverse charkuterier med Annika och Markus en likadan med Ylva.

När det var dags att gå till Maxim tog det knappa trettio sekunder att vandra över gatan och våra förväntningar på Henrik Fexeus var stora, inte minst eftersom vi mindes hans suveräna show 2012. Då hette showen ”I ditt huvud” och nu ”Henrik Fexeus är att lita på”.

I showen tar han hjälp av publiken från första till sista minut och han plockar upp folk på scenen, låter dem ha hand om kuvert, slå i böcker och räkna saker. Upplägget påminde mycket om 2012, mer ska jag inte säg, men numren som leder från A till Ö är nya. Och precis som förut tar han hjälp av sina ”misstag” och överraskar oss i slutet.

Det är snyggt och precist även om det gick att ana lite premiärnerver på scenen. För detta var den första föreställningen. Och tro inte att ni är säkra bara för att ni sitter en bit bort. Damen framför oss på rad 9 åkte minsann upp.

90 minuters riktigt bra underhållning blev det och de kanter som måste putsas till kommer säkert att bli bra om några föreställningar.

Efteråt körde vi hem Ylva och avlämnade några av hennes mattor som hon förvarat i vårt garage och sedan åkte Annika med oss för att sova över natt. Markus tog pendeln (försenad på grund av personalbrist) hem till sitt.

Framåt midnatt var även jag i säng.