Upp 06.30 efter att ha vaknat 05 i det kalla rummet hemma hos Bob. Svårt att somna om i vanlig ordning men jag drog mig för att gå upp så himla tidigt. Jag och Håkan hade bestämt att äta en lätt frukost i form av trekantsmackor från Tesco innan vi tog bilen till bensinmacken och fyllde tanken.

Dagens mål var köra de 350 kilometerna till Janet Bord i Ruthin i Wales men att först ta vägen över firman som vi ville hyra lastbilen av någon mil från Bobs. Och det visade sig vara lättare än jag trott att ta sig dit.

Det var ett par trevliga killar som drev uthyrningen och allt var fixat på en kvart efter att vi hunnit prata om Skottland en stund och jag avrått den ene av dem från att flytta dit. Även hans kompis avrådde. Vädret är om möjligt ännu sämre där än här i London.

Så jag bokade bilen, betalade för den och sedan tog vi A406 mot väster för att sedan köra M1 norr ut mot Wales. Vädret var perfekt i dag och temperaturen steg sakta upp mot 15 grader som mest. Inte en regndroppe!

Det blev en paus utanför Shrewsbury för att burgare men sedan fortsatte vi mot Ruthin (som uttalas Rithin) längs allt mindre vägar. Vägen dit är naturskön med massor av gröna kullar, får och slingrande sträckor. Vackert som en tavla på sina ställen.

Strax före 13 körde vi in på Janet Bords uppfart och vi kunde se henne ute i ett trädgårdsskjul där hon höll på med lite växter. Jag har känt Janet och hennes man Colin i många år men nu är Janet ensam medan Colin gått bort. Väldigt tråkigt men Janet verkade klara sig bra i det stora huset.

Janet bjöd på te och sedan på mackor och kakor men mesta tiden gick åt till att prata och att ta en rundtur i det härliga huset som vi sett många gånger tidigare. Janet hade samlat ihop ett antal lådor med böcker och dokument men framför allt med bilder ur hennes stora bildarkiv. Och mer ska vi få senare.

Dessutom fick jag möjlighet att tanka över ett stort antal bilder från hennes dator till min bärbara. Allt detta kommer att bli ett väldigt fint tillskott till AFU:s forteanska arkiv.

Under dagen ramlade det in många kommentarer till vårt möte med Jenny Randles i går och den bild jag tog av henne uppskattades av många. Flera amerikanska ufointresserade skrev uppskattande om AFU:s arbete också.

Bland kuverten med foton fanns en mapp med bilder från den amerikanske ufologen August C. Roberts som en gång var fokalpunkten när det gällde spännande bilder av ufon. AFU har sedan tidigare en del av hans stora samling men mycket saknas.

Det finns väldigt mycket i bokväg hemma hos Janet så det är lätt att bli fast i olika hyllor. Vi blev kvar där i nästan tre timmar eftersom vi hade mycket att prata om och liksom många andra ufointresserade här i Storbritannien har Janet blivit allt mer skeptisk med åren.

Vi kunde båda konstatera att det som nu händer i USA inger samma hopp som många andra liknande tillfällen i ufohistorien bjudit på.

Strax före 16 sa vi hej och på återseende och styrde till en början samma väg tillbaka genom kullar och täta häckar som låg längs vägen. Men efter drygt tio mil tog vi av och efter sammanlagt 180 kilometer var vi framme i Redditch där vi bor på Waterford Lodge Hotel i natt.

Hotellet visade sig vara fint med många gäster och flera fester inbokade. Jag fick äran att fotografera ett tjejgäng som firade en som fyllde 40 och när vi efter ett par timmar gick ned för att äta middag i form av Rustic steak burger med cheddar för 15 pund och till den var sitt glas Worthingtons så satt de några bord längre bort och drack champagne.

Innan vi kom så långt tog vi bilen till ett Tesco Express för att köpa vatten och mackor till frukost i morgon eftersom den inte ingår i hotellbokningen.

Kvällen blev alltså lugn. Jag lade över lite bilder och ljudfiler från mobilen till bärbara och sedan satt vi och pratade en stund innan Håkan somnade snabbt som man släcker ett ljus. Precis som vanligt. Jag kollade om det skulle vara möjligt att besöka Marc Hallet i Grivegnee i Belgien på vägen hem men fick till slut slå den saken ur hågen. Det funkar bara inte och jag mejlade honom att vi får hämta hans dokument nästa år.

Till sist: Ni kanske minns filmklippet jag spelade in för nioåringens födelsedag i Bobs källare i går? Det blev en framgång visade det sig. Olle skickade en skärmdump på reaktionen från den unga årfyllaren som enligt mammans rapport befann sig i chocktillstånd efter att ha fått se videon. Glad blev han!

Hemma har Anneli bokat tid för att byta vindrutan på vår bil eftersom den numera inte enbart har säkert sex stenskott utan också en växande spricka som det ska bli spännande att se hur stor den kan bli innan vi hunnit hem

Vid midnatt låg jag i sängen och lyssnade på Håkan…