Vaknade tidigt av att vännen och fältundersökaren Håkan Fenander ringde och ville prata lite om senaste numret av UFO-Aktuellt. Håkan är en av UFO-Sveriges mest idoga undersökare och han har en lång erfarenhet av fältarbete bakom sig. Så det är alltid trevligt att prata med honom.
När vi pratat klart hamnade jag i papperssorteringsvängen igen. Kan låta lite tråkigt men är i själva verket rätt intressant eftersom det finns mycket spännande att läsa i de gamla klippen om diverse forteanska händelser som jag just nu håller på att få ordning på. Faktum är att vi lever i en värld där de mest bisarra händelser inträffar och de mest spännande fenomen kan dyka upp. Det finns oerhört mycket att låta sig fascineras av: Enorma hägringar som inte borde finnas där, klotblixtar som sågar exakt runda hål i glasrutor, spökljus längs järnvägsspår, spöken i trädgårdar, blodröda regn och sjöodjur i mängder. Kul läsning, och intressant.
På jobbet var det mest olyckselände i början och sedan lite BP och en längre artikel om en kvinna som kom ut som homosexuell på 60-talet och som jag intervjuade för vår serie om människor som talat öppet om sin homosexualitet under olika årtionden.
Efter att ha vandrat till Ibolina och klämt en kebabrulle med Mikael B så fick jag besök av Shahriyar Latifzadeh, en ung man som arbetar med ett projekt som jag har lovat att inte nämna. Vi hade ett trettio minuters trevligt samtal som vi kommer att fortsätta på torsdag. Kan nog bli bra det han gör. Ni kan se honom på bilden här ovan.
Har också hunnit besvara en epostintervju från Jan Sundberg för hans hemsida. Bra och vettiga frågor som ni kommer att kunna läsa där vad det lider. Publicerar en länk då. Sundberg och jag har väl inte varit de bästa vänner de senaste femton åren eller så men är nu på ”speaking terms”.
Dagens stora nyhet kan ni läsa om på Håkan Blomqvists blogg. AFU har fått en stor och fin donation från Sören Andersson i Linköping. Många fina böcker och tidskrifter plus en hel del annat material som fyllde bilen som Håkan och Anders åkte dit i till brädden.
Fast kanske finns det trots allt en nyhets om kan mäta sig med denna. För i dag ringde jag för sjunde gången till Trygg-Hansa och klagade på att jag trots över en månads väntan ännu inte hade fått något samtal från skadedjursbekämparfirman Nomor och ännu mindre någon hjälp med att få skadedjuren bekämpade. Myrorna i garaget har helt enkelt fått fortsatt fritt spelrum sedan den 28 juni!
Men när jag nu återigen klagade hos den specielle handläggare som tagit hand om mitt ärende på T-H så lovade han ett snabbt ingripande. Inga fler arga mejl till chefer eller pappersskickning. Och se, trettio minuter senare kom en kille med full utrustning och började spruta myror till höger och vänster.
Killen, som var riktigt trevlig och som jag kanske var onödigt snorkig mot i telefon när han ringde på väg hit (han sa: jag har hört att ni har problem med myror, jag svarade: det är nog snarare er jag har problem med), var en av hur många extrainkallade som helst som skulle beta av de värsta fallen, alltså oss som var argast och hade klagat mest. ”Det är kaos på firman”, konstaterade han innan han åkte för att lova komma tillbaka i morgon med mer medel.
Nu är passet slut. Fem dagar gånger 10,5 timmar resulterar nu i fem dagars ledighet.