Det är inte alltid så lätt att veta om folks minnesbilder är rätt. Inte ens om de har skrivit ned det de minns på ett papper. I dag har jag ägnat tre timmar åt att försöka få reda i en berättelse som i bästa fall kan röra sig om ett vittnesmål av hur en meteorit störtat bara femtio meter från två vittnen. I sämsta fall om ett ljusstarkt stjärnfall.

Mannen på bilden ovan heter Nils Kauppi och det med hans hjälp som jag försökt bringa reda i det hela. I grund och botten handlar det om en händelse i samband med spökraketvågen 1946 då ett föremål observerades flyga mot berget Purnuvaara och där troligen slå ned. Flera personer såg detta och polisen skrev en utförlig rapport med förhör. Den händelsen inträffade den 2 augusti.

Senare intervjuade jag en annan person, som nu har visat sig vara Nils sedan 1998 döde bror Bror. Den intervjun gjorde jag 1986 och bror berättade då hur han sett ett lysande klot som tycktes störta mot sjön Lombolojärvi (Lompolojärvi) strax intill Nuoksujärvi där observationen den 2 augusti gjordes. Men Bror sa att hans observation ägde rum den11 augusti 1946 och att han sett klotet tillsammans med en kusin när de var ute och cyklade. Han och pappa Arne hade någon dag senare hittat ett hål med bränt på ytan vid Lomobolojärvi. De hade petat med en stör i det och det hade ingen botten.

Som att det inte räckte med dessa två rapporter så dök det i går upp en till från samma plats.

Enligt anteckningar som Nils hade så skulle Bror och deras pappa Arne ha sett ett föremål falla från himlen den 23 juli 1951. Platsen var Lombolojärvi och de båda såg föremålet slå ned och stänka upp dy på dem. En minst sagt spännande rapport.

Men det känns lite för mycket för en plats som knappt är mer än ett nålstick på kartan utanför Junosuando. Så i dag satte jag mig i bilen med alla papper och åkte till Nils. I ett par timmar har vi försökt att reda ut det hela och till och med ringt en annan av Nils bröder som påstod att han var med Bror och kusinen när et hände. Sedan ändrade han sig att han nog varit vid Purnuvaara.

I slutändan ser det ut som om vi har två olika observationer där en del fakta blivit hopblandade genom åren. Av alla timmars jobb med den här händelsen kanske det bara blir en fotnot i boken. Vi får se.

På vägen hem passade jag på att köpa en stor bukett med röda tulpaner, som Anneli tycker om, på Alla hjärtans dag. Fick god mat (plus puss och kram) som tack för det!

Men nu åker jag till Mariestad ett par dagar för att tömma mammas lägenhet.

/…/

Satt mest i telefon hela vägen ner så resan kändes kort och vid 21.15-tiden hade jag tankat och kunde börja röja i lägenheten. Klockan har passerat midnatt när jag skriver det här och pannkakorna som väntar hemma hos Raili känns lockande så jag fortsätter nog bara en stund till. Mycket att göra eftersom antikkillen kommer klockan 10 i morgon och då måste jag ha koll på vad som ska säljas och vad som inte.