I dag fyller Niklas 19 år men den saken firade vi redan i går med sushi och presenter. För när jag och Anneli sätter oss i bilen för att åka till Mariestad i dag så ligger han och sover och vi får nöja oss med att ringa och gratta över telefon lite senare framåt dagen.

Niklas är en fantastisk kille som jobbar seriöst med allt som han vill ha gjort och det är verkligen roligt att se hur han under det senaste året har vuxit och blivit något annat än vår ”lilla kille”. Visst kan man sakna den tid då han satt i ens knä eller då vi lekte i sandlådan men det är också en enorm förmån att få se hur ens barn växer upp och blir till en allt mera fullständig personlighet.

Och trots sina 19 år så kan vi fortfarande kramas och prata om det mesta och han är också en kille som är mån om sin historia och sina vänner och familj. Liksom Markus är han full av empati och jag och Anneli känner en stolthet över hur båda våra grabbar fungerar när de träffar andra.

Men är man 19 så är det mycket som surrar i huvudet och som pockar på ens uppmärksamhet. Att skolan tar slut i sommar och att körkortet ska tas är bara två av många stora saker. Det är roligt att Niklas har många bra kamrater som han gärna umgås med, det vet jag av egen erfarenhet. Dessa kompisar färgar en och följer en sedan hela livet.

Så har det varit för mig och det är därför som jag åker till Mariestad i dag. Ska träffa det gamla kompisgänget på Lundstedts för en räkmacka klockan 13.30 och sedan blir det innebandy i Mariaskolan i två timmar eller tills vi knäar. Vilket kan inträffa samtidigt. Efter bolljagandet tar vi en pilsner och sedan väntar mat på Kingfisher och eftersnack hos Per-Åke.

/…/

Japp. Det blev som jag hade förutspått. På vägen ner stannade jag och Anneli till hos Håkan E och Birgitta i Hallstahammar och hämtade tre lådor med böcker som jag och Niklas av någon outgrundlig anledning hade missat när vi var i Västerås för drygt en vecka sedan och tömt en lägenhet. Den med böcker fullastade bilen körde Aneli sedan till Böckernas hus i Tidan när vi kom fram till Mariestad.

Men det blev ännu ett stopp på vägen. Den här gången i Finnerödja där Karl-Arne Blom lämnat en kasse med brittiska ufoklipp som han skannat klart. Klippen ska nu tillbaka till Lionel Beer i London som lånat ut dem till oss.

Nere i Mariestad samlades vi på Lundstedts och åt våra räkmackor och slabanger, en bakelse som jag knappt mer än sett tidigare, pratade och konstaterade att vi skulle bli tio man vilket betydde att vi kunde spela med en avbytare i varje lag. Inte så dumt. Den förstärkningen betydde att vi körde livet ur oss i två timmar och tjugo minuter i den gamla gymnastiksal vars golv vi kände igen de flesta reporna i på Mariaskolan. Här gick vi årskurs 7 till 9 och det är inte mycket som har förändrats.

Fyra matcher blev det och sedan kändes benen färdigsprungna och vi tröstade oss med kalla drycker innan vi drog hem till Per-Åke för lite korv och chips. Klockan kvart i sju vandrade hela gänget ner till restaurang Kingfisher mitt emot Saga som serverar indisk mat. Nu blev det väl inga Michelinstjärnor för indiern men vi tuggade glatt i oss maten och vandrade sedan nöjda tillbaka till Per-Åke igen för några timmars samvaro.

Stefan hade med sig kalkonklassikern ”Rymdinvasion i Lappland” som vi tittade på och skrattade åt utan att lyssna så värst mycket på dialogen men den riktiga höjdpunkten på dvd-skivan var ett gäng med rejält tilltagna reklamsnuttar om andra ”svenska” filmer som gick utanpå det mesta vi sett tidigare. Vi hann också se slutet på omröstningen i melodieländet vilket inte gjorde någon människa glad.

Timmarna tickade på i glada vänners lag och någon gång efter 02 bestämde vi oss för att det var dags att ta fram sovsäcken och blunda en stund. En trevlig dag. Nästa grabbmöte blir kräftskiva i augusti.

Hela innebandygänget efter fullgjort uppdrag.Övre raden: Bosse, Stefan, Kjell, Timo, Olle. Nedre: Undertecknad, Leif, Gunnar, Lars, Per-Åke.

Och roligt hade vi. Leif och Bosse skrattar.

Leif lyckas peta in bollen. Timo fläker sig.

Erlandsson skjuter och Olle hinner inte täcka..

Bosse gör en välavvägd räddning i mål.

Timo, Leif och Bosse håller koll på bollen.

Det är inte alltid anfallen slutar som man tänkt sig.

Kjell lyckas sätta ett öppet läge.

Pausen utnyttjades till fullo.

Leif visar Timo hur man också kan använda klubban.

Olle lyckas bränna öppet mål medan målvakt Kjell försöker undvika att träffas.

Timo har drattat omkull igen. Kanske var det förra helgens Vasalopp som fortfarande satt i benen.

Alla kommentarer överflödiga. Bosse blir vän med golvet.

När Kjell fick kramp i båda benen så visade hans kamrater hur glada de var att kunna hjälpa honom.

Efter innebandy och indier så blev det en högtidsstund med ”Rymdinvasion i Lappland”. Olle och Per-Åke är bekymrade över att FBI lagt sig i filmvalet.