Efter rätt många timmar utan att kunna skriva så fungerar bloggen nu igen. När jag gick upp i morse så höll filerna fortfarande på att flyttas över men under kvällen så har de åter hamnat på rätt plats.

Förmiddagen har jag ägnat åt att gå igenom min redaktör Sofias lista med frågor och påpekanden som hon ville reda ut efter att ha läst om manuset till min nya bok en gång till. Det tog någon timma men sedan hade vi löst det hela.

Ägnade också en liten stund åt att svara på en rad Facebookinlägg angående den amerikanska domedagsprofeten som väcker intresse över allt. På Facebook var det givetvis sådana som jag känner som har gjort olika inlägg men i kommentarsfältet till min blogg på DN.se har en rad för mig okända personer skrivit (förutom den gamle uforäven Gösta Bergström då, honom känner jag ju!). En kvinna skrev så här:

”TACK Clas för en av Sveriges bästa bloggar. Nu ska jag genast länka till min dotters mail så att hon kan läsa det här i skolan. Flera av hennes klasskamrater är på fullaste allvar livrädda. En av hennes bästa kompisar har legat och oroat sig på nätterna för detta. På facebook går det just nu en löpeld med oroliga kommentarer om detta. Vi vuxna kan skratta åt eländet, men vi är inte ensamma i mediebruset. Själv ska jag nog gå med i min dotters nystartade facebookgrupp ’Vi som tänker överleva lördagen den 21’.”

Så illa är det alltså och så viktigt är det att vi skriver om det.

Försökte också få kontakta med Toyotas verkstad i Rissne i dag igen. Och åter blev jag lovad besked om bilen och att jag skulle bli uppringd. Som i går. Men ingen ringde och jag vet fortfarande inte när jag får tillbaka den eller varför det ska ta två veckor att fixa en repa i lacken och ett byta av en plastdetalj till en lampa. Vår andra bil, Kian, tas det bättre hand om. Där ringde Motordepån i morse och berättade att lusten nu var fixad men att AC-pumpen hade skurit (det var det som luktade bränt) och måste bytas. Men de skulle leta rätt på en begagnad så att det inte skulle bli så dyrt. Tack.