I dag gratulerade jag min kära Anneli med ett litet kuvert på sängen innan vi gick upp för att äta frukost. I går var det ju vår bröllopsdag och i dag är det alltså dags att fira igen.

Firandet består i att vi drar iväg till L-O Andersson och hans fru och till deras stuga utanför Grängesberg över natt vilket ska bli trevligt.

I morse ringde Håkan E från ett regndränkt Västerås och berättade att UFO-Aktuellt nu är på väg till prenumeranterna. Dessutom kunde han varna oss för att ta vägen genom Västerås där vattnet stod meterhögt i viadukterna efter ett fullständigt skyfall. Så vi navigerar en annan väg.

Ringde till den gamle ufologen Boris Jungkvist som drabbats av dubbelsidig lunginflammation men jag hoppas i alla fall att vi ska kunna ses på måndag.

Ute sken solen när vi drar iväg mot Västerås där vi alltså undvek att köra genom centrum och istället smet vägen mot Burger King där vi tog lunch. Till slut kom vi i alla fall fram till Grängesberg där L-O mötte upp vid Shellmacken för att sedan lotsa oss de fem kilometerna till den stuga som han och Annika hyr vid kanten av sjön Hörken i Dalarna. Men det är faktiskt bara några meter till Västmanland.

Stugan ligger gudomligt bara ett par meter från vattnet och friden och lugnet är inte att ta miste på. Här ska vi nu tillbringa kvällen och natten men först en middag på en högst ovanlig men mycket bra restaurang; Hyttsjö Boa i Strömsdal. Detta före detta spannmålslager erbjuder i dag inte bara förstklassig mat med lokalt kött och fisk utan och klippning i en frisersalong. En något udda kombination.

Att ta sig dit från utkanten av Grängesberg betydde fyra mil på skogsvägar till en liten byhåla som verkade sova väldigt gott. Vi var också de enda gästerna. Men maten! Den gick inte av för hackor. Anneli och L-O tog var sin älgskav med shiitake, champinjoner, karljohanssvamp och klyftpotatis för 96 kronor, Annika en Pepparbiff med dragonkryddad gräddsås och klyftpotatis och jag Biff Agaton (efter Agaton Sax) som var fylld med bacon och ädelost i en dragonkryddad gräddsås och även den med klyftpotatis. Ingen av maträtterna kostade mer än 100 kronor.

Detta är ingen lyxrestaurang och maten är enkel men mycket välsmakande och av god kvalitet. Servitrisen, som också är en av ägarna, bryter på finska och serverade mig min glass med ”sokladsås” utan att darra på manschetten. Värt en omväg som det brukar heta. På bilden ovan kan ni se Anneli och L-O med sin älgskav.

Och en omväg blev det när vi sedan åkte hem. Närmare bestämt 80 kilometer över Säfsen och en del andra av oss aldrig tidigare besökta orter. Hemma i stugan igen så grep vi os an ostbrickan (mycket bra!) och plockade fram öl och vin. När jag och L-O var färdigpratade var klockan 01; då hade damerna redan lagt sig.

En sak till ska sägas. Under kvällen kom oroande flashar och nyheter från Oslo om att ett sprängdåd riktats mot regeringskansliet och att någon också skjutit ett antal ungdomar på en ö. Vart detta ska ta vägen vet ingen just nu. Jag får försöka koppla upp mig i morgon bitti.

Annika och L-O Andersson vid deras storstuga.

Ett par skrakar som gärna kom och tiggde bröd vid stugan vid Hurken.

Boa är en restaurang långt bortom landsvägens ände känns det som. Det gamla ombyggda spannmålsförrådet ligger i Strömsdal mitt ute i skogen med utsikt över en sjö.

L-O och Anneli pratar över en god ost.

En tavla av den lokale konstnären Bengt Elde hänger i stugan.