Upp efter 06 för att köra Anneli till flyget. Hon blir borta ett par dagar för att hälsa på Ylva och hennes mamma uppe i Umeå så jag och Markus blir solokvistar här hemma. När jag lämnat på Arlanda så åkte jag till Stora Wäsby och satte mig en stund för att läsa. Klockan var helt enkelt alldeles för tidigt för att ringa till Boris Jungkvist som jag lovat höra av mig till i dag eftersom vi skulle träffas en stund hemma hos honom. Men när klockan blivit åtta och jag fått tag på Boris så visade det sig att han blivit sämre och fått byta medicin för sin dubbelsidiga lunginflammatio och inte orkade träffa mig.

Istället åkte jag in till Scandinavian Photo på Norr Mälarstrand där jag köpte sju diamagasin som jag bland annat ska använda till de bilder som Ingvar Damm skänkte till AFU härom dagen. Det kommer ju in diabilder med jämna mellanrum och magasinen behövs fortfarande mitt i den digitala tidsåldern. Man får vara glad att de finns kvar att köpa.

Resten av förmiddagen tillbringade jag hemma hos Bertil, en av UFO-Sveriges undersökare som för en tid sedan reste runt i trakten av Östersund och intervjuade en rad observatörer. Bertil är relativt ny på att undersöka fall och vi lyssnade på en av hans intervjuer och läste en del av hans anteckningar och diskuterade vad han kunde ha gjort bättre och vad som blev bra redan från början.

Först vid 12.30 åkte jag därifrån, ganska hungrig eftersom jag åt en liten ynka frukost redan före klockan halv sju i morse. Hemma fixade jag lite färdigmat och gick igenom posten innan jag satte mig vid telefonen och ringde Birger som är en god vän med rötterna i den mera new age-inriktade delen av ufologin. Birger berättar alltid att han möter folk som inte gillar mig, ”de tycker att du är för skeptisk”, säger han. Och visst finnas det de som tycker det. Problemet med det omdömet är bara att de blandar ihop skeptiskt förnekande med ett kritisk tänkande.

Den som ägnar sig åt ufofenomenet kan välja två vägar. En där man faktiskt söker svaren och bärs fram av sin nyfikenhet och kunskap. Och en där man genom en inre övertygelse redan vet svaret och därför inte anser sig behöva undersöka eller ifrågasätta. Att en del förväxlar detta undersökande med ett bortförklarande är tråkigt men inte särskilt märkligt. Det som däremot är märkligt är att dessa personer sällan eller aldrig läser något av det jag skriver och därmed inte kan bedöma det de kritiserar.

Vi hade i alla fall ett långt och intressant samtal jag och Birger och vi kommer att träffas någon gång i början av augusti.

En stor del av dagen har jag suttit vid datorn och konverterad gamla Wordfiler till ett nyare format. Mitt nya Word i den stationära burken vägrar envist att öppna de gamla 90-talsfilerna men som tur är klarar det lite mindre nya Wordprogrammet i den bärbara att göra det. Så vid 14.30-tiden kopplade jag in de externa hårddiskarna till laptopen och satte mig i soffan med Seinfeld på burken och började gå igenom filerna. En efter en. Nu, strax före midnatt har jag tagit en paus men vet att jag måste fortsätta.

Om jag inte gör detta oändligt långsamma och tålamodskrävande jobb så kan det sluta med att jag till sist inte kan läsa en del av filerna alls. Och det vill jag absolut inte råka ut för. Men jag kan inte ens uppskatta hur många timmars jobb som ligger framför mig. Många är det i vilket fall.