Eftersom jag hade tandläkarbesök, gammal fyllning byts ut mot ny, på Götgatan 11.30 så passade jag som vanligt på att titta in på Serieslussen på Bellmansgatan 26. Fast den här gången var jag inte bara ute efter att titta och handla utan också att sälja en kasse tidningar i undersökningssyfte. Eftersom jag alltid går hit (nära tandläkaren) så tyckte jag att det var dags att kolla butikens kostnadsläge och hur mycket Pentti bakom disken var beredd att betala för en kassa begagnade och nya serier.

Alltså packade jag två i princip identiska kassar med serier hemma innan jag åkte. Den ena lämnade jag till Pentti och den andra tog jag sedan med mig till Serier & Sånt på Upplandsgatan 87. Där har jag aldrig tidigare varit. Kassen innehöll var sin bunt med 80-tals Kalle Anka (givetvis dubbletter), en del nya album med diverse samt Rocky, Agent X9 en Mad-bok. Plus ett exemplar av Forskning och Framsteg.

Efter att min fyllning var utbytt för det facila priset av 1.200 kronor för 30 minuters arbete så gick jag ned till Pentti för att få mitt pris. Det 230 kronor vid inbyte (om jag köpte andra begagnade tidningar av honom) och 155 kronor om jag ville ha pengarna i handen och gå. Eftersom jag hittade några Lucky Luke som jag inte hade så tog jag inbytessumman och handlade för den.

Pentti berättade också att något geni på förlaget hade kört alla Lucky Luke fram till nummer 84 till tippen och därför var det ont om ganska många, särskilt av de senare numren. Tycker man känna igen den varianten från ufovärlden.

Jag tackade i alla fall för mig och åkte till Serier & Sånt, hittade en utmärkt parkeringsplats femtio meter från butiken och lämnade in min kasse medan jag strosade runt och okulärbesiktigade lokalen. Priserna var något lägre än hos Pentti och även här hittade jag en del av intresse. Tio minuter senare hade mannen bakom disken gått igen kassen och kommit fram till följande: 370 kronor i inbyte och 175 kronor om jag ville ha pengarna.

Så Serier & Sånt betalade 140 kronor bättre för inbyte och 20 kronor bättre om jag tog kontanter. Jag köpte det jag skulle ha plus några Tintin-parodier eftersom det var 30 procents rabatt på allt i butiken den här veckan.

I dag kom klippet från Norra Skåne som jag ringde och bad att få i går. Det var en helsida plus en puff med bild på förstasidan under rubriken ”Han vill veta sanningen om ufon”. Hyfsad artikel även om det fanns en del sakfel men tonen var positiv och respektfull, ungefär som artiklarna brukar vara numera. Jag blev till och med kallad ”forskare”. Inte illa! Ni kan se en del av artikeln här ovan.

Pratade en stund med Olof, vän till parapsykologiprofessorn Martin Johnson, sent på eftermiddagen eftersom jag ville höra med honom hur det har gått med sorterandet av Martins efterlämnade material. Nu var det klart visade det sig. Martin hade testamenterat en del till psykologiska institutionen i Lund och en del till dem astronomiska och det som blev kvar hamnade i en låda till AFU. Som vanligt hade det varit bråttom, bråttom när allt skulle sorteras och Olof visste inte riktigt vad som hamnade i vilken låda.

När jag frågade om Martins manus till de memoarer han höll på att skriva så svarade Olof att några sådana inte hade hittats. Möjligen kan de ha funnits i hans dator men den hade försvunnit innan sakerna hamnade i förrådet. Någon verkar helt enkelt ha snott den. Så den boken kommer aldrig att se dagens ljus.

Inte heller fanns det någon korrespondens vilket är konstigare ändå. Några få brev bara, varav vi skulle få några. Resten verkar Martin själv ha slängt.

Suck. Nu har jag bett Olof att tala med de båda institutionerna och be dem att lämna tillbaka allt som de inte vill ha till honom så att vi kan få det. För jag misstänker att de inte är särskilt intresserade av det mesta som ligger i lådorna, vilket vi ju är.

Det är märkligt hur en människa kan leva ett liv i 80 år och när han dör så har de anhöriga bara timmar på sig att bestämma över hans kvarlåtenskap. Skulle det inte vara att visa honom mera respekt om man ägnade en god stund åt att se till så att allt kom dit han skulle ha velat?

Så ringde Carl-Anton och muntrade upp mig i alla fall. Han hade mycket goda nyheter. Vilka ska jag kanske ligga lite lågt med tills allt är i hamn. Men kvällen kändes lite bättre efter det. Bra jobbat, Carl-Anton!

Fick ännu ett Raëltips i dag. Den här gången från Peter Olausson (som just skrivit ”Tredje rikets myter” med kapitel om nazisternas flygande tefat bland annat) som har bra koll på de udda sakerna i tillvaron. Tydligen kämpar raëlianerna för att kvinnor ska få gå topless! Kanske inte den viktigaste frågan i världen men med tanke på Claude Vohrilons egen faibless för kvinnor. Men saken har nog en annan förklaring. Genom att locka folk till sajten lockar han också besökarna att ladda när hans böcker som finns gratis där. Dessutom kan man börja prenumerera på hans nyhetsbrev. Smart.

Eftersom Anneli var på nätverksträff i kväll så lagade jag maten och det blev pyttipanna och så stekte jag upp det som var kvar av biffen från i går. Gott var det trots enkelheten. När Anneli kom hem hade jag och Markus nästan sett färdigt på ”Jägarna” eftersom han hade jobbat hårt hela kvällen med sin naturkunskap som han har prov på i morgon. Filmen var fortfarande bra tyckte jag och Markus gillade den också. Niklas har stuckit ut med kompisar.

Blev sittande med mejlen lite väl sent. Klockan är efter 01, men nu ska jag hoppa i säng.