Gick upp redan klockan nio för att åka in till stan och Stureoptikern. Mina två nya glas hade kommit och nu skulle de slipas och sättas in i två av mina par glasögon. Enligt min optiker Eric skulle det göras snabbt och på plats och det stämde verkligen. Jag hann bara sitta ned en halvtimme med min kära Stephen King under näsa innan allt var klart. Det gick faktiskt så fort att jag kunde åka tillbaka hem på samma biljett som jag löste när jag lämnade Barkarby.

Hur gick det då? Jo, läsglasögonen blev faktiskt bättre och det går lättare att läsa nu. Långdistansarna är lite svårare att bedöma. Jag tror att jag skulle behöva byta även det andra glaset innan jag säger något säkert där. Vi får väl se hur det går när jag möter Stefan i badminton igen. Det blir det stora testet.

Jag hann i alla fall tillbaka hem för att äta lunch med Anneli och Markus innan de gav sig iväg till Vällingby för att se på nya Tintinfilmen. Så nu har alla i familjen, utom jag, sett den. Illa. Själv åkte jag med till tunnelbanan och satte mig sedan i en soffa på jobbet för att läsa lite mer i boken eftersom jag kom alldeles för tidigt. Det blev väl lite si och så med läsfriden eftersom alla som passerade stannade för att prata.

Slog en signal till Niklas som repat sig och tagit sig till sin näst sista dag på SLA. Han verkade nöjd med det och tackade dessutom för en tidig julklapp som han och Markus fått, Spotify Premium. Grabbarnas musiklyssnande går mycket via Spotify och den presenten var nog alldeles utmärkt.

Lugn kväll på jobbet. Skrev om en 23-åring i USA som fastnade i snön i tio dagar och överlevde på Snickers och M&M. En artikel som blev mycket läst. Bloggade också om ett molnfenomen som filmats och fotograferats i USA och som man också kan se i Sverige då och då. Inte minst i spåren av en kondensstrimma.

Smet ned på Lilla Asien med Bosse eftersom bedrövliga Scoopet hade slut på pannkakorna trots att det var en timme kvar innan de skulle stänga. Tjejen bakom disken förklarade att hennes chefer hade beställt så lite mat att det bara räckte till åtta portioner! Herrgud. När man inte trodde att den där eländiga ”restaurangen” kunde sjunka djupare så visade det sig att det gick alldeles utmärkt.

Någon som tror att det finns magnetiska människor? Inte jag. Jag skulle vilja se någon lägga en sked på magen på den här killen som The Telegraph skriver om i dag. Skulle den hänga kvar? Tror inte det.

Och så har det störtat en del av en satellit i Namibia vilket lokalpressen inte verkar förstå.

Julstämningen på jobbet ökade något när Bosse bjöd på svagdricka (Tallåsens för över 90 spänn flaskan!) och Susanne ställde fram en påse hemgjord ischoklad. Smakade inte alls dumt. Susanne plussade också på med några muggar julmust så nu är vi ordentligt laddade för den jul som väntar.

Den lugna kvällen har medfört att jag har hunnit tömma brevlådan på en hel del mejl som tyngde ned den. Kan vara bra nu när man blir borta några dagar och mejlen inte har prio 1. Har också försökt hinna gå igenom protokollet från styrelsemötet i Norrköping så att det kan skickas ut för genomgång före jul.

Nu är det slut för i dag. Julen väntar på oss och vi på den.