Efter att ha hjälpt Ylva att hänga tre tavlor och ätit en god frukost så gav vi oss alla tre av till konsthallen Artipelag utanför Gustavsberg för att se utställningen ”Det synliga” med samtida svenskt konstfoto. På bilden ovan kan ni se guiden berätta lite om fotoutställningen.

Vädret var fint och kallt; en vackert blå himmel såg nästan vårlik ut men längs marken, där vi ju håller till, blåste det iskallt. Artipelag ligger kargt och närmast norrländskt utsatt för naturens prövningar nära vattnet och själva konsthallen är liksom många andra karg och vit också den.

Utställningen var kanske inte så imponerande. Som så ofta i sådana här sammanhang saknar åtminstone jag mer information om vad bilderna är tänkta att ge oss och var de är tagna. Att bara titta och tycka om dem var sällan möjligt utom i några undantagsfall.

Vi vandrade runt där i 90 minuter, lyssnade på en guide som gav femton minuters introduktion och sedan åt vi var sin smörgås i den välbesatta restaurangen. Jag en räkmacka för 125 kronor och Anneli och Ylva var sina rostbiffsmackor för någon tia billigare pris. Gott i alla fall.

Vägen tillbaka till parkeringen blev en annan än den vi gick dit. Nämligen längs ”boardwalken” som tog oss längs vattnet och isblåsten. Men fint var det och skönt också.

Efter att ha kört hem Ylva så åkte också jag och Anneli hem. Där väntade Markus framför datorn medan Niklas hade stuckit till skolan. Jag satte igång med att röja en stor pappershög från köket, sortera in, klistra in urklipp, svara på brev och se till så att den minskade.

Senare på kvällen gav jag mig på att sortera de pärmar med material som jag fick från den numera nedlagda Västerbergslagens UFO-förening via Gudrun Andersson i förrgår. Så nu är det klart. En hög med uforapporter, en med svenska artiklar ur pressen, en med spanska artiklar och en hög med föreningsmaterial. Då hade vi ätit lax som Anneli lagat i ordning.

Och tro det heller inte. När jag gick igenom högen med papper så öppnade jag ett brev som kom för någon vecka sedan. Och återigen var det ett brev som var stämplat 2012! Den här gången skickat från Örby via posten i Göteborg och avstämplat den 6 september 2012. Alltså samma datum som det brev jag fick härom dagen!

Och på inget av dem hade postmänniskorna skrivit en ursäkt eller någon form av förklaring. Det är riktigt dåligt.

En riktigt tråkig nyhet för alla ”Seinfeld”-fans är att Wayne Knight som spelade Newman i helgen omkom i en bilolycka. Ni kan läsa mera här. Trist, trist. Men! Senare visade det sig att dödsbudet var en bluff! [LÄS MER HÄR] Tyvärr finns det en rad sajter som lever på att skriva fejkade nyheter om att kändisar dött. Svårt att fatta det roliga i det. I vilket fall så lever ”Newman” och det är ändå det viktigaste.

Vid midnatt kom Niklas hem efter en hel dag i skolan med examensjobbet. Satt i soffan en stund och pratade och lyssnade på den livvakt som var med när JFK mördades 1963. Mycket intressant att lyssna på honom. Ni som har sett Zapruderfilmen vet att det är han som hoppar upp på bakluckan när Jackie kastar sig för att hämta en del av presidentens sönderskjutna huvud. Vem trodde han var mördaren? Tveklöst Lee Harvey Oswald, sa han.

Ännu ett brev avstämplat den 6 september 2012 har anlänt!

Här är vi alla tre sedda genom ett av konstverken.

Utsikten från byggnaden var nästan bättre än utställningen.

Anneli och Ylva beundrar en mobil.

Ett av konstverken var en installation med lådor innehållande insekter.

Artipelag sett från vattensidan.

Det blåste halv storm på vägen tillbaka till bilen. Anneli försöker få lite lä.

Isen hängde i vattenbrynet. Våren är inte här ännu.