Rauni-Leena Luukanen död

Författaren, ufoprofilen och den tidigare provinsläkaren i norra Finland Rauni-Leena Luukanen-Kilde dog i går. Hon avled i Vasa i Finland dit hon flyttat bara två dagar före sin död. Och även om vi inte hade något gemensamt när det gällde just ufo så är det tråkigt när en människa drabbas av svår sjukdom och går bort.

Att diskutera med Rauni-Leena var alltid en utmaning, inte minst när det gällde de olika konspirationsteorier som hon trodde stenhårt på och faktum är att de många högröstade ufodebattörer som fanns under 1990-talet nu är borta. Sune Hjorth var en annan, liksom Jan-Ove Sundberg. Det har helt enkelt blivit lite tystare och mindre spännande.

Kanske ska vi minnas Rauni-Leena för hennes första bok ”Det finns ingen död” som många läste och tyckte var intressant.

Jag fick beskedet om hennes död via ett mejl från Henning Witte som skrev om detta på sin webbplats i dag.

Också finländska tidningar har uppmärksammat hennes död:
Lapinkansa och Ilta-Sanomat.

Under kvällen skickade Tidningarnas Telegrambyrå, TT, ut den pressrelease som Johan Gustavsson och jag har jobbat med under de senaste dagarna. Visserligen starkt nedkortat och inte helt tydligt då viktiga delar tagits bort, men ändå en bra reklam för UFO-Sverige och det arbete vi gör.

Jag fyllde på så att DN.se-versionen blev längre och fylligare. I andra tidningar, som här i Västerbottens-Kuriren, publicerades ursprungstelegrammet.

Hann äntligen titta på Jesper Brodersens film om sin jakt på fenomenen i Hessdalen. Ni kan se den här. Och den var charmig och lite kul även om jag hade en del mindre invändningar. Så mycket av det verklige mysteriet får vi inte se även om filmaren försöker att få oss att tro det men filmen är lärorik när det gäller vad det är folk i dag rapporterar: Ljus på långt håll som ingen bryr sig om att kontrollera.

Några av invånarna i Hessdalen intervjuas också och det märks att det blir allt färre förstahandsvittnen kvar.

Min dag började annars med att jag försökte ta det lite lugnt med rygg och efterhängsen förkylning. Ja, egentligen är båda två lika efterhängsna. Tog mig till ryggdoktor Linnéa i Sundbyberg och fick en bra behandling – både akupunkturnålar och hårda händer – som nu i kväll gör att jag mår mycket bättre.

När det gäller förkylningen så har stackars Markus också drabbats nu och hade svårare än vanligt till och med att komma ur sängen.

I Sundbyberg lämnade jag också in min nya dator på Digital Inn där min gamla redan finns så att de nu äntligen kan se till så att allt som fanns i den gamla ska föras över till den nya.

Lunch intogs också i form av en korv på 7 Eleven. Mer hann jag inte eftersom jag fick det snärjigt till jobbet på grund av naprapatbesöket.

På vägen till jobbet heter min lektyr just nu ”Fyra kvinnor, fyra flickor”, en samling noveller av KG Johansson. Läser den åt Bibliotekstjänst. Jag gillar KG Johanssons texter och har läst flera av hans böcker.

Maten intog jag och Staffan på La Barca. Biffstek för båda. Inte så vanligt.

Sedan kan man ju bli lite trött. Så fort något är runt med en kupol då är det ett flygande tefat. Läs den här artikeln i brittiska Mirror som försöker göra mystik av mallrikar. Det rör sig alltså om en geologisk formation vilket jag svarade tidningen på Facebook.

Man upphör aldrig att fascineras av människors okunskap och godtrogenhet.

När kvällen väl tog slut hostade jag lite mindre än i går. Bra det.

Tog slut förresten. När jag kom hem blev jag sittande med lite ufodiskussioner på Facebook fram till 02.30.

Loading