Att jobba på DN.se är ett omväxlande arbete. Därför var jag knappast förvånad när jag efter att ha skrivit en notis om en rådjursolycka blev utskickad till Sveriges Radio för att fånga kommentarer från statsministern som var på väg dit.

Det kan ju knappast ha undgått någon att det har varit amerikanskt presidentval i natt (svensk tid) och att demokraten Barack Obama vann. Det var detta jag skulle plocka in kommentarer om. När jag stod där i den långa entrén till Radiohuset och väntade på Fredrik Reinfeldt så dök Mona Sahlin upp. Jag frågade givetvis henne om hon hade tid att byta några ord vilket hon hade. Så där stod vi i kanske fem minuter på tu man hand (plus ett gäng partifolk och säpokillar) och pratade. Resultatet kan ni läsa HÄR.

Efter att ha ringt in en kortare artikel, som jag sedan byggde på, så kom Reinfeldt. Den här gången hade jag sällskap av en reporter från Expressen och två teveteam. Statsministern tog sig tid att svara ordentligt på alla frågor (läs HÄR) och det blev till slut en rätt hyfsad intervju.

Sedan bar det tillbaka till DN för att skriva lite mer om vad de sagt och dessutom lite andra nyheter. Där fick jag telefon från journalisten på Fokus som hade några ytterligare frågor inför hennes artikel om ufo i fredagstidningen. Ska bli spännande att se vad hon skriver efter alla samtal.

Innan dagen var slut kom nyhetschefen och frågade om jag kunde åka till Gällivare i kväll för att i morgon förmiddag bevaka polisens presskonferens om obduktionsresultatet av Carolin Stenvalls kropp. Och det kunde jag. Tog tunnelbanan hem lite tidigare så att jag kunde ansluta till Anneli som dök upp utanför Coop Forum i Vällingby där vi nu har veckohandlat. Som ni kan se på bilden här nedan så har julen kommit till Vällingby.

Om stund blir det mat och sedan taxi till Arlanda.

/../

Kan bara konstatera att resan till Gällivare blev rätt annorlunda mot vad jag hade tänkt mig. Till en början med så släppte taxichaffisen av mig vid fel terminal vilket i och för sig förde det goda med sig att jag sprang på grannen Lena som jobbar där och fick en pratstund. Men Lena kunde också upplysa mig om att jag var tvungen att ta mitt pick och pack och vandra iväg till terminal 3. En hyfsad bit bort.

När jag väl kom dit – i god tid trodde jag – fick jag nästa överraskning. Planet hade gått! ”Det gick för nästan tvåtimmar sedan”, konstaterade tjejen i incheckningsdisken som också kunde berätta att det inte skulle gå något mer plan till Gällivare från något bolag i kväll.

Hur kunde det gå så illa? Svaret är att när min närmaste chef beställde biljetten bokade han först en flight som lyfte 21.00 men den visade sig vid närmare koll vara fullbokad. Då ändrade han till en som landade 21.00 istället. Vilket han givetvis berättade för mig och som det lika tydligt står på biljetten. Men jag hade bara 21 kvar i skallen när jag flängde iväg hem för att handla och annat.

Så gick det som det gick. Men incheckningstjejen kunde i alla fall upplysa mig om att det faktiskt gick två flyg till Kiruna. Det ena om bara 25 minuter. Så det var bara att med raska steg återvända till terminal 4 och till Norwegians terminal där en annan tjej ringde till gaten och lyckades få med mig. Bara jag skyndade mig. Så efter att ha betalt en ny biljett så stack jag upp för trappan till säkerhetskontrollen där mina väskor fullmatade med sladdar och annat väckte kontrollantens behov av att titta.

Dessutom kastade han bort mitt hårschampo, som låg i den väska jag hade tänkt att checka in men som nu blivit handbagage på grund av tidsnöd, eftersom det ansågs vara en säkerhetsrisk. Springande hann jag i alla fall fram till planet som siste man innan dörren stängdes och så var jag på väg till Kiruna.

Ombord på planet hann jag ringa till John som jag skulle bo hos för att be honom kolla ifall det fanns någon bussförbindelse mellan Kiruna och Gällivare i kväll. Det gjorde det inte. Så när vi dansade ned i ett snövitt Kiruna möttes jag av ett röstmeddelande som fick mig att vandra raka vägen till Hertz istället. Där fick jag den sista hyrbilen, en Volvo C30, som jag hoppade in i för tolv mils färd genom natten mot Malmberget där John bor.

Till en början med såg allt bra ut. Men när ljuset i taket inte slocknade trots att jag kört flera hundra meter så började jag undra om något var fel. Och det var det. För plötsligt svängde min dörr till förarsidan rakt ut i körbanan! Den var inte låst. Jag högg tag i den och försökte slå igen den bara för att upptäcka att det inte gick. Till slut vände jag, md ena handen hållande i dörren, för att ta mig tillbaka till Hertz utifall att jag skulle bli tvungen att byta bil. Till en som inte fanns…

Men när jag stannade på flygplatsen och gick ut för att undersöka dörren så stod handtaget rakt ut, fastfruset. Med vilt våld kunde jag trycka in det och sedan var allt i god ordning igen. Medan jag styrde söderut i vinternatten ringde jag till min barndomskamrat Bo som fyller 50 i dag för att gratta. Det visade sig att han var på Mallorca och hade ungefär 30 grader varmare än jag. Minus 13 i Kiruna och plus 20 på Mallorca.

Det har dock sina fördelar med minusgrader också. Efter några mil stannade jag till på en parkeringsficka, släckte all belysning och ställde mig bakom bilen för att beundra den gnistrande klara stjärnhimlen. Runt mig luktade det snö och det stack lite skönt i skinnet. Det var sådana här kvällar som gjorde åren i Norrbotten till ett minne för livet.

Vid midnatt kom jag i alla fall fram till John. Inte utan problem. Batteriet i telefonen hade börjat ge upp sex mil från Malmberget varför jag stängde av den. Då jag närmade mig slog jag åter på den för att kunna använda navigatorn så att jag skulle hitta fram. Men batteriet var verkligen på upphällningen och telefonen skrek på hjälp sista milen. Faktum är att den lade av helt minuten efter det att jag hade parkerat på Örnvägen.

Efter lite prat och ett par mackor var det dags att hoppa i säng. John hade fått bära upp sängen från källaren, där den legat nedmonterad eftersom han höll på att renovera rummet. Nu var den ihopsatt igen och den var riktigt skön att sova i. En lång dag är slut.

Tomtarna har anlänt till Coop.