Först är det dags att gratulera Niklas som i dag fyller 26 år. En dag han firar med kursdag på jobbet med middag efteråt. Vi i familjen får vänta med att hylla honom tills i morgon då det blir god middag här hemma.

Jag och Anneli är givetvis stolta över båda våra pojkar och det är roligt att de har vuxit upp och blivit sociala och omtänksamma personer, där inte enbart de själva står i centrum i alla lägen. Niklas har ju flyttat hemifrån sedan snart två och jobbar sedan i början av 2017 som journalist på TT. I lördags satt vi båda och lajvade Melodifestivalens final; Niklas som moderator på TT och jag som chattare för DN på Friends. Och vid många andra tillfällen jagar vi på samma nyheter fast för olika arbetsgivare.

Att Niklas skulle bli journalist kom som en överraskning för mig. Men när jag nu ser honom skriva så är det helt klart att han har valt rätt yrke. Han är dessutom alltid uppskattad på de arbetsplatser han varit, bland annat Skaraborgs Läns Allehanda, Radio Skaraborg och Aftonbladet – och nu alltså TT.

Att fylla år innebar, så länge man bodde hemma, att vi andra kom insmygande och snart sjungande i sovrummet hos den drabbade. Och på bilden ovan kan ni se Niklas och Markus (som verkar mest trött) när Niklas fyllde 13 2005. Det var lika roligt att gratulera honom då som nu. Ett stort grattis, Niklas! Vi är så stolta över dig!

Ägnade några timmar åt att diskutera ena hälften av vårt bolån med först Swedbank och sedan med Nordea. Bolånen har vi Swedbank men vi har konton i båda bankerna. Efter att ha gått igenom ett gäng bankers olika medelräntor på lån så ringde jag upp Swedbank eftersom det ena lånet ska skrivas om nu.

Trettio minuters kö givetvis. Och de företag man ringer upp försöker alltid få oss kunder att tro att kön beror på att vi är så många som ringer. Detta är givetvis en osanning. Istället handlar det om att företagen inte har personal nog som kan spara. Sannolikt en besparingsåtgärd.

Nå, när jag väl kom fram och hade pratat en stund fick jag veta att vår ränta på 1,75 skulle höjas till 1,90, detta trots att medelräntan på Swedbank är 1,63. Så jag bad att få återkomma och ringde istället Nordea (kortare väntetid) och bad dem att ge ett bud. Efter lite räknande hamnade de på 1,52. En liten bit under bankens medelränta som ligger på 1,58.

Så jag pratade med Anneli och fyllde i en ansökan om att flytta lånet på Nordeas sajt och skickade in den.

Sedan satte jag mig i bilen och körde till Rosersberg för att plocka upp tjugo exemplar av min senaste ufobok som tagit slut. Gjorde ett måltidsuppehåll på Burger King som ligger i rondellen vid infarten till SAM-distribution och åt en liten lunch.

Så snart jag kom in på den stora distributionscentralen kände en av killarna där igen mig och pekade på min låda innan jag ens hunnit fram till honom. In och ut tog en minut. På vägen hem ringde jag till Måns på Namn & Nytt och undrade om han var intresserad av en liten rad på sidan: ”I Trumps USA tar man till handelsvapen och handelvapen.” Han verkade nöjd.

Såg i DN att en gammal kamrat avlidit. Bosse Ormeryd gick bort den 26 februari. Himla trist. Senast jag mötte Bosse var på La Barca den 23 februari då han kom in när jag var på väg ut. ”Hur är läget?” frågade jag. ”Bara bra”, svarade Bosse och satte sig vid ett av borden. Det var just på La Barca vi sprang ihop under de sista åren. Bosse hade åkt på en stroke och talet glappade lite liksom namnminnet. Men han var altid en bra person, en facklig kämpe och inte rädd för någon.

Hemma igen har jag sorterat bilder från en tidigare Englandsresa, faktiskt från 2010, och petat in dem där de ska vara i mapparna men också i bloggen under den vecka jag och Håkan Ekstrand då var där. Så nu är bloggarna bildsatta, det borde jag ha gjort för länge sedan.

Har pratat en stund med några i UFO-Sverige också och jobbat en del med AFU. Mest i form av mejl och brev. Gjorde klart annonsunderlaget för riksstämman i Lund och mejlade till Håkan och skickade lite uppgifter om en gammal utredning som just Håkan och jag gjorde i Orrefors 1990 till Johan på Rapportcentralen.

Framåt kvällen tittade jag och Anneli på ”Mästarnas mästare” och softade i soffan en stund. Men, som så ofta avslutade jag dagen med att plocka ur diskmaskinen och fylla en tvättdito.

Och så här såg Niklas ut när han var alldeles ny i den här världen.