För Sven Andersson fanns det inget viktigare än hans böcker. Det var i dem han reste i tanken och i dem han skaffade sig kunskap om världen. När han nu har gått bort känns det viktigt att hans bibliotek tas om hand på bästa möjliga sätt.

Så efter att ha vaknat strax efter 06 och insett att det nog inte skulle bli mera sova gick jag upp och duschade och fixade lite saker på nätet. När Raili kom upp åt vi frukost tillsammans och jag passade på att visa henne bilder från vår Albanienresa.

Eftersom jag hade gått om tid innan jag skulle träffa några av mina bokvänner på Böckernas hus i Tidan klockan 11 körde jag upp till kyrkogården och såg till mammas och pappas grav. Stod där en sund och tänkte på mina föräldrar som jag fortfarande saknar. Det händer inte sällan att jag önskar jag kunde så mamma en signal och berätta vad som hänt eller bara kallprata.

Vid 10.30 var jag så i Tidan, stannade till på Ica och köpte en rulle sopsäckar och tjugo papperskassar plus en flaska vatten. Allt bra att han inför dagens uppgift.

11 var jag på plats och lastade av trettio kassar med böcker som nu adderas till nästan lika många som redan finns där sedan senaste lämningen. Nu ska allt gås igenom och sedan får jag ett antal pengar som kommer AFU till glädje.

Strax före 12 var jag i Falköping och körde fel! Av gammal vana fortsatte jag rakt fram mot Svens lägenhet istället för att svänga höger mot hans systers. Det känns konstigt att jag snart aldrig kommer att ta den vägen igen.

När jag plockat upp hans Svens syster körde vi till Mössebergsgården där jag bjöd henne på fika och överlämnade Svens tillhörigheter som jag fått med från sjukhuset i går. Sedan satt vi och pratade och kom överens om att jag kunde börja tömma Svens lägenhet på böcker redan i dag för att spara tid och resor för mig.

Så efter att ha lämnat av systern hemma igen körde jag till Järnvägsgatan och började jobba. Och det blev ett jobb som inte skulle ta slut förrän efter 22 i kväll. Då hade jag hunnit med två transporter av 48 kassar med böcker till Böckernas hus, böcker i ämnen som vi inte sparar på hos AFU utan som jag nu kommer att sälja där.

Det har varit en minst sagt arbetsam dag i Svens lilla lägenhet som formligen kryllar av böcker i hyllor, lådor och i ett tjugotal väskor av olika slag. Så fort man lyfter på ett lock eller tittar i en portfölj ligger där böcker.

Och det finns nästan ingen plats att gå på. Sven själv hade i princip en gång mellan sängen och diskbänken som tog honom förbi stolen där han satt och såg på sin lilla miniteve.

Nu fylldes dessa små ytor med kassar där jag ständigt fick kliva över fullastade kassar och kryssa mellan andra. Inte helt bra för min brutna lilltå… När jag till slut lyckades ta mig ut till balkongen, dit vägen var så trång att jag var tvungen att tömma fickorna på plånbok och mobil för att kunna gå dit, så började jag också kunna ställa ut en del möbler och de sopsäckar som snabbt fylldes och därmed ge lite mindre trängsel i själva lägenheten.

När jag till slut gav upp vid 22-tiden var det för att kassarna tagit slut. Då hade jag sprungit ned till bilen med tunga bokkassar ett tiotal gånger, som tur var finns det hiss.

Innan jag hann gå mötte jag Svens grannkamrat Bo vid hissen på bottenplanet. Jag fattade direkt att det var han och vi började prata. Han visste inte att Sven blivit sjuk och ännu mindre att han gått bort i går. Tillsammans gick vi upp till lägenhet en gång till för att leta efter de nycklar som Sven förvarade åt honom där och eftersom jag lagt alla nycklar jag hittat på ett ställe så kunde Bo snabbt konstatera vilka som var hans.

Bo visade mig också vägen till Svens förråd i grannhuset och hur jag skulle ta mig in där. Men det förrådet, som också innehåller böcker, får jag nog ta senare i augusti.

Så bar det iväg till Böckernas hus dit jag kom fram vid 23-tiden. Snart dök två av mina vänner där upp i bil och tillsammans bar vi in alla kassarna. Jag blev också bjuden på pizza med sallad och en lättöl som intogs ute i den 20-gradiga natten. Nästan lite exotiskt! Inte många antikvariat som kan bjuda på så sent öppethållande plus mat!

Ni kan se oss här ovan skålande i lättöl.

Sedan satt vi där och pratade om liv efter döden och annat i det ämnet i säkert en timma innan jag tackade för den utmärkta servicen och körde till Mariestad och Raili. För här ska jag bo i natt också. Strax före 02 var det dags att knoppa.

Så här såg det ut när jag hade börjat fylla kassarna i Svens lägenhet.