I kväll har jag och Anneli haft några trevliga timmar med Thomas och Kristina och Niklas och Anna på restaurang Montanari på Östermalm. Vi har varit där förut, jag en gång och Anneli ett par. En liten trevlig restaurang med bra italiensk mat men deras entrecôte, som jag satsade på, hade mycket i övrigt att önska. Ingen risk att jag beställer om den igen.

Men förrätten Antipasto Montanari som jag och Anneli tog för två personer och som ni kan se mellan oss på bilden ovan, var mycket bra.

Dagen i övrigt har varit mindre kul då jag ägnat fem timmar åt att fixa saker som skattemyndigheterna begärt av mig. Men efter det satte jag mig och skrev en artikel om Marteboljuset som ska gå till Ufopodden nästa tisdag. Så den kommer att publiceras på ufo.se då. Ska se om jag också hinner göra lite teve.

I dag gick ufo.se över till en https-adress vilket innebär kryptering och ökad säkerhet. Jag hoppas att detta gör att fler nu kommer till oss och att ingen längre ska drabbas av tråkiga skyltar om att sajten inte är tillförlitlig. För det är den och har alltid varit. Men nu ännu säkrare!

Jag har också fortsatt att planera för oktober månads Englandsresa och börjat fundera på fältundersökarkursen senare samma månad. Pratade en stund med Tobias som jag jobbar tillsammans med där och vi har därmed börjat planeringen för vårt rollspelsprojekt.

Tobias och Johan har dessutom varit i Björkvik och affischerat om att UFO-Sverige kommer dit den 25 augusti då vi ska knacka dörr i ett försök att hitta fler observatörer till en mycket intressant ufoobservation som gjorts där. Jag kommer att återkomma till den när vi närmar oss.

Fick ett märkligt samtal från en Hans Bäckman som ringde på mobilen. Hans var intresserad av parapsykologi och undrade hur UFO-Sverige ställde sig till ämnet. Jag sa som det var att vi är många som är intresserade och att sådana rapporter tas om hand och registreras om vi får in något. Vi pratade en god stund och verkade komma bra överens…

Men samtalet blev till slut ganska märkligt och när Hans skulle lägga på slutade han med att påstå att jag hade sagt åt honom att sluta använda de mediala förmågor som han själv påstod sig ha. Vilket jag naturligtvis inte sagt. Sedan lade han på.

Så jag ringde upp honom och sa vad jag tyckte om att han ljög och att jag absolut inte sagt på det viset. Då skrek han i örat på mig att han minsann inte var rädd för mig och en del otidigheter. Och så slängde han på luren igen. En del människor blir man aldrig klok på.

När dagen började ta slut satt vi fortfarande till bords på Montanari men efter att Thomas och Kristina betalat (de bjöd mig och Anneli) skjutsade vi dem till hotellet i Nacka. En enkel sak, trodde vi. Men med avstängda tunnlar och vägarbeten hit och dit tog det en halvtimma att komma dit så vi var inte hemma förrän strax före midnatt.

Sedan blev det sängen men först efter att ha läst en stund i Philip K. Dick.