I december 2002 kom ett brev från en viss Eric Ericson, adresserat till UFO-Sverige. Vi får ju en hel del brev och mejl så det var i och för sig inte mycket att hetsa upp sig för även om just det här verkade lite knepigt. Så här skrev ”Eric Ericson”:
”Jag har många djur som jag inte längre vill ha. Vissa är arga och dem kan man inte klappa. Ni kan ha djuren och titta på. Jag kommer över och lämnar över djuren 17 december klockan 14.00 för då är jag i Järfälla av andra anledningar. Jag kan inte lämna burarna, så det är bra om ni har egna burar, i alla fall till dem (sic) arga djuren.”
Och så var det undertecknat.

Som svar skrev jag:
Eric, Vi måste tacka nej till ditt erbjudande om djur med eller utan bur eftersom vi inte driver en zoologisk park utan en UFO-förening. Dessutom har vi inga burar.”

Tanken var att den gode Eric skulle dra lite på smilgroparna om hans eget brev var en fejk eller att han skulle hålla sig borta från Järfälla om den gode Eric hade en skruv lös.

Vår lilla brevkonversation var därmed avslutat, någon Eric dök givetvis aldrig upp men det hela hamnade i en bok med titeln ”Brev till samhället” och i dag kom ett team från Sveriges Television hit för att göra ett teveprogram om det hela. Vi satt nere i biblioteket och pratade om Ericson och hans djur, om UFO-Sverige och varför man svarar på brev. Sedan for teamet vidare till Sundbyberg och Luleå och gud vet vart för att prata med andra brevsvarare. Det hela kommer i teve vad det lider.

Annars tillbringade jag en trevlig förmiddag med en journalist från en ny tidskrift som ska skriva om folk som brinner för ett intresse. Och det kan jag väl knappast dölja att jag gör. Tidskrfiten ska distribueras som bilaga till en morgontidning och en affärstidning vilket ger den stor spridning.

Att brinna för ett intresse, att över huvud taget ha ett intresse, är något som fyller livet med glädje. Alla borde ha något vid sidan av familj och jobb och teve. Sverige har en fantastisk folkrörelsetradition som så sakteliga börjar försvinna medan de kommersiella intressena allt mer tar över vårt livsutrymme. Nej, tacka vet jag scouter, ornitologer och ufologer! Det är något handfast och rejält över oss! Och tråkigt, det har vi sällan.