Eftersom jag hade kommit överens med en av haveriutredarna på Statens haverikommission om att återkomma under dagen spå ringde jag honom efter lunch. Inget svar. Och det skulle ta tjugo försök innan han hade tid med mig.

Då hade jag ätit lunch med Anneli och lämnat huset och satt på bussen mot Vällingby. Intervjun blev kort men bra eftersom utredaren bekräftade att olycksplanet i Umeå hade tappat hela eller en del av ena vingen på väg ned mot marken.

Jag ställde mig på perrongen och skrev en kort artikel å min mobil i väntan på tunnelbanan, ringde Pontus på DN.se och skickade in den. Kort därefter var den ute och väckte stor uppmärksamhet. Varenda tidning citerade den.

Men allt var inte slut med detta. När jag kom till jobbet (där jag i hallen möttes av Expressens braskande nyhet om min nyhet) läste jag Aftonbladet där samme utredare i princip tog tillbaka det han sagt och i förlängningen kallade mig för en fantasirik reporter.

Jag messade mannen och fick till slut ett märkligt svar där han skrev att han nog hade blivit feltolkad. Men eftersom jag bandat samtalet så spelade jag upp det för två av mina chefer och det stod helt klart att han sagt precis som jag hade skrivit.

Det är väldigt trist när en person beter sig på det viset. Men det är helt klart att han sagt det han visste men att någon högre chef fått kalla fötter och bett honom dementera.

Resten av kvällen kom att gå i olyckans tecken där jag bland annat lajvade presskonferensen där haveriutredarens kollega fortsatte ifrågasätta det jag skrivit men i alla fall tillstod att delar från planet lossnat på vägen ned.

Jag intervjuade också den pilot som startat precis efter olycksplanet och som hade hört den sista radiotrafiken mellan olycksplanet och tornet. Han var tyngd av sorg då han kände alla i planet som störtade.

Precis som i går skrev åt åt papper och nät med en massa uppdateringar åt båda håll. Paus blev det i form av mat på Rosa Drömmar med Björn. Åt deras planka som är alldeles för liten, inte i klass med La Barcas.

I dag fick Anneli så äntligen sitt läkarintyg om att hon inte kan resa till USA. I sista minuten. Markus fick till och med ta bilen till Danderyds sjukhus för att hämta pappret så att Anneli kunde mejla det till USA. Nu är det bara att hoppas att hon kan få tillbaka sin pengar också.

På vägen hem tog jag en ny bild av nattlysande moln.