Spännande intervjuer och nytt tak på g

Högen längst bort är färdig.

Upp 07.30 eftersom Uffe Svärd skulle dyka upp med två snickare för att börja på vårt verandatak men istället var det Schenker som kom först med våra filter till fläkten på vinden. Jag och Markus krånglade oss upp dit framåt lunchtid och det var hett som i h-vetet. Det ligger en plåt på taket som man får gå på och den var kokande het; det gick inte att sätta ned handen utan att bränna sig.

Markus på väg ut från vinden.

Inne på vinden var det bastuvärme så vi gjorde vårt bästa för att jobba så snabbt det gick. Och det blev ett enkelt byte. Nu kommer det att dröja lite drygt ett år innan det blir dags att byta igen och jag har redan parkerat en låda med två nya filter som bara står och väntar på den saken.

Utsikt från taket.

Vi har en fin utsikt över den lilla fotbollsplanen från vårt tak och jag brukar alltid ta en bild när jag ändå är där uppe, så även den här gången som ni kan se. Grönt och fint.

Vid 08 dök i alla fall Uffe upp och tillsammans gick vi runt och tittade på det som skulle fixas. Anneli stack en kopp kaffe i näven på Uffe innan hon cyklade till jobbet för första arbetsdagen efter semestern. Massor att läsa, sa hon när hon kom hem.

Efter en halvtimmes prat så bestämde vi att byta en del träarbeten, måla om vindskivorna och fixa ny plåt över dem. Lika bra att göra allt sådant när stegarna ändå står uppe och det gamla taket inte är i vägen.

Uffe spanar in taket som ska bort.

Men något jobb blev inte gjort i dag. Bara måttkoll och en lista på det som skulle fixas. De två snickarna som skulle ha varit med blev båda sjuka så vi får hoppas att det går bättre i morgon.

Markus och jag har varit flitiga på flera andra sätt också, bland annat drog vi till tippen med skräp efter besöket på vinden. Jag har tvättat och diskat och lagat mat men det har även blivit en del jobb med nya boken. Bland annat har jag intervjuat två personer som var inblandade i det så kallade Tierpsfallet 1976 då en familj fick ett märkligt föremål i sin fönsterruta.

Föremålet analyserades och enligt det jag läst skulle en del av de ämnen som fanns i det inte ha gått att identifiera. Det lät ju spännande! Så jag letade upp en av dem som var med på platsen från Gävleborgs UFO-förening och han blev glatt överraskad över att höra ifrån mig. Vi konstaterade att det nog var mer än 40 år sedan vi sågs.

När jag frågade om han visste vad som hänt med metallbiten svarade han att han skulle kolla om han hade det kvar. Och mindre än en minut senare hade han hittat den! Otroligt. Nu ska han posta den till mig.

Efter honom ringde jag till en annan i den gamla föreningen som var den som sett till att biten blev analyserad och även han kunde bekräfta att det var något ovanligt med den rödfärgade metallbiten. Det ska bli spännande att se om det går att göra någon. ny analys av den när den väl dyker upp.

När jag jobbade vidare med sorteringen av bilderna från UFO-Informations arkiv sprang jag på en artikel i UFO-Information nummer 4, 1976. Där fick världen veta att UFO-Sverige fått ett antal distriktsansvariga. En av dessa män (många sådana var det) var undertecknad. Då hade jag varit aktiv sedan början av 1974 och bildat UFO-Mariestad den 17 maj samma år. Det kändes stort (båda sakerna).

UFO-Information 4, 1976.

Och inte nog med det, jag blev nästan helt klar med bilderna i dag. Ni kan se högen med sorterade foton i kuverten som ligger längst bort på bilden högst upp. Framför den ligger en bunt bilder ur ett album som jag nu måste märka upp. Det får bli i morgon.

Mycket gick att identifiera även om det var krångligt men givetvis inte allt. Så ett kuvert innehåller sådant som jag gick bet på.

Framåt kvällen hade jag ett långt samtal med en man som vill göra ett projekt där UFO-Sverige ingår. Dessutom fick jag ett mejl från en annan man som är ute i samma ärende, men i ett annat medium. Detta får vi nu diskutera under det kommande styrelsemötet.

Som jag sagt förut så går det bra för UFO-Sverige. Enbart positiv uppmärksamhet vilket är roligt. Och debatten på Facebook är bra och livlig även om den går i cirklar – inte minst när det handlar om just cirkelfenomenet där det kommer nya nyfikna som inte har läst på sin historia mest hela tiden.

Efter att ha skrivit fem vanliga pappersbrev, jag har ju ett antal brevvänner, så hängde jag tvätt och siktade sedan på sängen. Före 01 i alla fall.

Loading