Så fort jag slog upp mina ljusblå satte jag mig vid datorn och drog igång förankringen av bilder till boken. Ett tidsödande och mycket tråkigt jobb där det krävs 19 handgrepp innan den ligger där den ligger. Dessutom fick jag en obehaglig känsla av att jag hade missat en viktig bok och den visade sig stämma då jag tittade i hyllan.

Så det blev till att skriva en recension vilket inte var så svårt eftersom jag läst den och dessutom lämnat en anteckningslapp i boken.

Förutom att jag tog ner tvätt och hängde ny och åt lunch i form av Bullens plus potatisgratäng som blivit över från grabbarnas inköp i fredags så satt jag vid datorn och jobbade. Det tar sin tid att fixa till en bok trots att jag ett tag trodde att den var klar. Man kan bedra sig.

Hann också läsa det sista korret på papper så det var riktigt bra att hinna också.

På vägen till jobbet ringde jag några samtal och fixade en del detaljer i korrekturet.

Som så ofta de senaste veckorna kom arbetsdagen att handla om kriget. Jag intervjuade en expert och skrev om hur Ryssland försöker få oss att tro att Ukraina och USA ska använda kemiska vapen.

Det blev två avbrott på kvällen. Ett när jag gick ner till Nyhetsgrillen och hämtade en tunnbrödsrulle och sedan åt den i godan ro på redaktionen och ett när det var dags för en timmas medarbetarsamtal med min chef Daniel.

Precis innan jag skulle ta mig hem såg jag att en Facebookvän hade skrivit om Gösta Carlssons monument och min bok om hans observation på Facebook. En slags recension i kombination med en berättelse om ett besök på platsen. Så här skriver han bland annat: ”Clas Svahns kritiska hållning, hans problematiserande, lyfter bokinnehållet och håller mig kvar, kapitel efter kapitel.” Bättre betyg kan man inte få.

När jag kom hem vid 01.30 var det bara att ta ned tvätten och hänga en ny plus att fylla maskinen ett varv till. Att ha haft gäster hela helgen har sitt pris 🙂

Men sedan satte jag mig vid datorn och Indesign och fortsatte förankra bilder. Och nu vet jag att detta inte funkar så bra i 2022-versionen, så den kastade jag ut, och istället måste jag jobba i 2021.

Under kvällen (natten är det väl) har jag också hjälpt en kollega i USA med en större filmfil och haft en del kontakt med Jenny Randles som jag hoppas kunna träffa under mitt nästa besök i Storbritannien.

I säng 02.45 efter att ha hunnit fram till 2000 med bilderna.

Mer kommer.