I dag fyller Keeper 70 år vilket känns väldigt konstigt. Keeper, som egentligen heter Kjell Emanuelsson, skriver fortfarande krönikor i Arvika Nyheter (och tydligen hamnade jag i en sådan krönika i fredags) men på 70-talet jobbade vi tillsammans på Mariestads-Tidningen. PÅ den tiden söp Keeper på jobbet, i smyg men givetvis visste de flesta om det. I dag är han nykter sedan många, många år men ett av mina första minnen var just hur denne fantastiskt kunniga och trevliga man inte kunde hålla sig från flaska.

Det var den 21 maj 1978 och jag skulle få göra mitt andra jobb på Mariestads-Tidningen, eller Tidning för Skaraborgs Län som det hette då. Tillsammans med Keeper skulle jag ta redaktionsbilen till Skultorp söder om Skövde för att fotografera fotbollsmatchen Skultorp mot Mariestads BK. Själv var jag långt ifrån någon säker fotograf och det finns mycket att berätta om denna resa som inleddes med att Keeper, som lät mig köra, plockade upp en flaska Eau de vie ur en systemkasse där det också dolde sig ett par burkar starköl. Han frågade om det var okej för mig om han drack lite på vägen till matchen. Vad skulle jag säga om det? Nyss 18 år fyllda och på nåder anlitad som fotograf på tidningen.

Nå, på vägen dit (35 kilometer) hällde Keeper i sig det mesta av Eau de vie-flaskan (en kvarting) och en burk öl. Sedan var det dags att jobba. På vägen hem drack han upp resten innan han gick upp på redaktionen för att skriva.

Själv hade jag ingen lyckad dag trots att jag var spik nykter. Stod på fel sida när det blev mål och lyckades dessutom få filmen att fastna i kameran vilket gjorde att jag i halvtid smet in i ett duschrum för att försöka få loss den utan att skada negativen. Det visade sig dock att duschen tillhörde domaren som hört konsiga ljud från den och plötsligt slet upp den och hittade mig sittande på huk över golvbrunnen. Jag skrek åt honom att stänga vilket han gjorde, lätt förskrämd. Filmen gick åt skogen, förstörd av ljuset.

När jag kom tillbaka till tidningen hade ja inte många användbara bilder men Keeper, lagom snurrig av spriten, tog ingen hänsyn till det utan beställde jättekopior som skulle in i tidningen. Nästa dag fick läsarna se hur MBK gjorde mål, om det nu gic att se det, på mina oskarpa och felexponerade kort. Har aldrig skämts så mycket för ett jobb.

I dag är han alltså fri från spriten, ordnar resor till svenskbygderna i USA där han guidar sedan många år, skriver böcker (ett tjugotal hittills) och är allmänt flitig och kunnig, främst inom sportjournalistikens område. Det är himla skönt att han tog sig ur missbruket och på så vis kunde visa vad han egentligen går för.

Så varför kallas han Keeper? Svaret är att han under många år var målvakt i sportjournalisternas fotbollslag. Blev bland annat bästa spelare när svenskarna tog hem EM 1959. Dessutom har Keeper lärt mig ett specialspråk som sportreportrarna gärna slängde sig med så när jag säger: Gratulaban Konrad från Ceasar Sigurd så vet han precis vad det innebär!

Annars har jag ägnat mesta tiden av dagen åt att skriva det första kapitlet i min nya bok. Det handlar om sjöjungfrur med en del häftiga bilder. Hann också börja på ännu ett men tog också paus för att se på ”Män som hatar kvinnor” som jag fastnade vid när jag åt min spaghetti till lunch. Inte så dum även om jag knappast skulle höja den till skyarna.

Blev intervjuad av Expressen för en helsida om liv i rymden som kommer i veckan. Och så mejlade Ole Jonny och tipsade om en bok ja borde köpa: ”Allehanda slags märkwärdigheter och sällsamma händelser” från 1784. Slog till direkt. Boken innehåller en massa naturfenomen, ovanliga händelser och människor med översinnliga krafter. Vad kan man mer begära!

Eftersom jag har slarvat med mejlen i mer än ett dygn ägnade jag nästan en timma åt att svara på allehanda saker. En kille skickade mig en spökbild från Borgvattnets prästgård även om jag fortfarande inte kan se något spöke på den. Hans berättelse var desto mera hårresande med en hel del buller och bång och konstiga röster.

Har också tagit mig igenom en jättehög med papper för att hitta en uppgift som UFO-Sveriges moderator på forumet behövde. Hittade det efter ett par timmar men fick också en massa annat gjort tack vare letandet.

Pratade med mamma som vanligt. Hon har inte fått ordning på sin medicin utan värken är lika svår fortfarande. Nu kommer de att ta in henne på Mariestads lasarett i morgon eller övermorgon för att kunna prova sig fram till något som verkligen hjälper. Det vore på tiden i så fall.

Och så ringde Ante Jonsson och ville ha hjälp med en uppgift som jag får fixa när jag kommer tillbaka till jobbet på fredag. Ante är alltid trevlig att prata med och vi har känt varandra i en himla massa år nu. Synd bara att vi bor så långt ifrån varandra, det blir sällan som vi kan träffas och prata öga mot öga.