I går upptäckte vi att ansökningstiden för Markus golfgymnasium hade gått ut den 31 januari. Vilket ju inte var så bra. Men faktum var att det inte stod ett ord om det på ansökningsblanketten eller på skolans hemsida. I vilket fall var det ju mindre bra. Så jag ringde till golftränaren på Upplands-Bro gymnasium som visade sig vara en både trevlig och resonabel man. ”Skicka in  pappren så att de är framme före den 19:e, då har vi möte. Inte ska han behöva lida för att det var dålig information på blanketten.”

Skönt. Anneli fick ge sig iväg till närmaste brevlåda som visade sig ligga inne på Centralen i stan! Alla andra hade redan tömts för i dag här ute i suburbia. Men nu är två brev på väg: ett till Stockholms golfförbund och ett till skola. ”Ifall de skulle få för sig något på förbundet”, som golfläraren sa.

Själv har jag skrivit lite på boken men också lagt ned några timmar på ufobibliografin som skulle kännas skönt att få ur världen snart. Men roligast har ändå varit att ägna ett par timmar i läsfåtöljen tillsammans med Håkan Blomqvists ”En resa i tiden” som är hans berättelse om UFO-Sveriges första 40 år, 1970–2010. Jag läste med rödpennan i hand, på Håkans begäran, för att hitta fel och göra tillägg. Men trots att fokus alltså låg på eventuella misstag så njöt jag av läsningen. Håkan har gjort ett fantastiskt jobb och det ska bli kul att kunna erbjuda våra medlemmar den här boken senare i vår.

I dag vann jag ytterligare en Zappa-budgivning på Tradera. Den här gången gällde det en ovanlig pressning av ”Over-Nite Sensation” som jag inte hade förut. Trevligt kap för en Zappa-freak som jag.

Har haft lite epostkontakt med Torbjörn Sassersson som berättade att han just nu lagt Soul Travel Magazine på is för att satsa på eget skrivande. Torbjörn har lärt sig mycket under det sista halvåret, inte minst om UFO-Sverige och hur vi arbetar. Och vad vi har att arbeta emot, kanske man skulle kunna säga. Själv lär jag mig många nya saker varje dag jag också. Inte minst när jag ser och hör vad folk skriver och tror om mig på nätet.

Det finns en intressant missuppfattning om att jag skulle sitta inne med något slags sanning (vilken den nu är) och inte berätta allt jag vet. Vad ska man säga om det? Självklart berättar jag om det jag vet, jag ägnar ju varje vaken stund åt att skriva, prata och kommunicera kring ufogåtan. Om jag hade något slags svar på gåtan kring de oidentifierade flygande föremålen så skulle jag inte tveka en sekund att berätta det.

De som tror att jag är ett slags frontfigur, betald av försvaret, som ska styra vad folk får veta om ufo (och inte får vet) är personer med stort behov av en fiende för att på så vis kunna berättiga sina egna konspirationsteorier. De som tror det har inte brytt sig om ta reda på vem jag är och vad jag gör sedan 36 år.

Och framför allt: Allt som jag vet kan de också ta reda på. Så ifall någon undrar om jag inte berättar allt så är det bara att satsa några årtionden på att ta reda på fakta själv. Svårare än så är det faktiskt inte. Lite hårt jobb, många goda kontakter, fantastiska medarbetare och en familj som står ut med det man gör är allt som krävs. Och så viljan att se bortom de enkla förklaringarna.

Och logga ut från YouTube.

Lycka till!