När jag vaknade vi niosnåret hörde jag hur Lenas man Mikael höll på och tapetserade som bäst på andra sidan väggen. I går hade vi förberett rummet och gjort allting klart och nu på förmiddagen hade Mikael varit snäll att fixa upp tapeterna. Det var bara en hake: Vi hade köpt en rulle för lite så nu blir vi inte klara förrän på tisdag.

Kusinerna, Emil och Rasmus, är alltså här. Mamma Lena går en kurs i Kista och de kommer att stanna till sent på söndag. Besöket och tapetseringen innebär att inge sover där de brukar sova och jag har hamnat i Niklas rum.

De timmar jag har haft på mig innan det är dags att gå till bussen har jag ägnat åt att skriva en artikel åt en ny brittisk ufotidskrift. Hann nästan klar men får skriva resten i morgon. Markus har varit på golfbanan hela dagen, först för att städa och sedan för att spela, medan Mikael och smågrabbarna inklusive Niklas har tagit bilen till en affär som säljer radiostyrda bilar och flygplan. Anneli hoppade av i Vällingby och gav sig till stan för att köpa ”Ringaren i Notre Dame” åt Niklas, en bok han ska läsa i skolan.

Sedan vi fick gratis telefoni på DN så använder jag ofta resan till jobbet till att ringa samtal. Visst kan det bli lite bullrigt ibland men kör jag med mina lurar så funkar det bra att höra vad alla säger. Det är oerhört viktigt att höra av sig till folk, inte minst till dem inom föreningen. Mejl är bra men telefon är bättre. Och då är det utmärkt att ha en gratis telefon. Ringde också till mamma, som jag gör varje dag, och hon lät pigg och mådde efter förhållandena bra.

På jobbet var det som vanligt numera. Inte så himla uppåt på DN.se eftersom sju av arbetskamraterna riskerar att få gå. Men helgen inbjuder i alla fall till att gå utanför huset för att äta då restaurangen i huset, Två drakar, är stängd. Så jag och Åsa gick ned till lilla Asien tillsammans med Staffan som är kvällsreporter på DN och åt en buffé. Och tänk att solen sken på oss när vi kom ut därifrån före klockan 19!

Skrev en hel del men en sak är värd att nämna: En sektledare vid namn Paul Schäfer gick och dog. Och skönt var väl det när man läser om hur han var. Sexualförbrytare och gammal nazist dessutom. Sektmedlemmarna trodde han var gud. Givetvis. Det man alltid har svårt att fatta är hur folk kan dras till dessa kriminella virrhjärnor och sedan tro att de är ett slags gud. Och det kommer nya med jämna mellanrum. Men, som P. T. Barnum sa redan på 1800-talet: ”There is one sucker born every minut”. Så sant även i dag.