Eftersom Anneli drabbats av samma magsjuka som hennes mamma drog med sig från Barcelona (hon ligger på Karolinska för att få svar på prover – fyller dessutom år i dag hon också) sov jag på madrass och i sovsäck i storarummet i natt. Säkrast så. Men 08.30 var det dags för oss alla att samlas för att traditionsenligt sjunga ”Ja må han leva” för Markus och överräcka ett antal presenter på sängkanten. Det blev pengar från farmor och mormor, en film (Avatar) och ett par nya lurar till datorn. Ni kan se honom, nyvaken, med lurarna här ovan.

Markus fyller alltså 16 år och är sedan länge längst i familjen. Ingen är så duktig med sina händer och på att lösa problem som han är och när han jobbar på med sina läxor går det hur bra som helst i skolan. Han är en underbar och omtänksam pojke som älskar att spela golf och som förhoppningsvis ska få börja på Upplands Bros golfgymnasium i höst. Det är ju redan klart att han kommit in på golflinjen men först senare i dag får vi veta om han också kommit in på samhällsprogrammet vilket också är en förutsättning för att få gå på skolan.

Det har ju inte alltid varit så lätt att vara lillebror och därmed drabbas av den oundvikliga jämförelsen med storebror. Men Markus har klarat det bra och han och Niklas är nästan alltid väldigt goda kamrater. Samtidigt har han valt sin egen väg och intresserar sig för det som han tycker om. Han har spelat innebandy i många år men slutade för ett par år sedan då golfen blev den enda stora idrottskärleken i hans liv. Att han valde att gå idrottsklass, och lyckades komma in, var helt naturligt liksom att han liksom sin bror är en klar MVG:are i detta ämne.

Visst bråkar vi och skäller på honom ibland men han är aldrig långsint utan snar att förlåta oss dumma föräldrar. Och vi får så ruskigt dåligt samvete när vi har gjort det. Markus är underbar med sina kusiner och försöker aldrig vara ”stor” och överlägsen mot dem utan tar alltid hand om de små och leker med dem på deras villkor. Han är en kille med stark empati och vi älskar honom så mycket! Och både han och storebror kan fortfarande krama sina föräldrar utan att skämmas.

Grattis, Markus! 16 är riktigt stort.

Själv har jag ägnat min förmiddag åt en massa saker som måste fixas. Bland annat har jag pratat med Örjan på FOI som berättade att det nu är klart att alla de hemligstämplade dokumenten med uforapporter som han hittade i vintras nu kommer att släppas fria. Han jobbar hårt på att jag ska få tillgång till dem före riksstämman i Kalmar då jag hade tänkt att hålla ett föredrag om dem.

Det är också klart att Per Söderberg, som så tragiskt avled för några veckor sedan, kommer att få en efterträdare som ufoansvarig. Det blir en kvinna (bara den andra sedan 1965) och jag hoppas få träffa henne om någon vecka och återkommer då med en presentation av henne.

För alla bloggbitare så har jag uppdaterat de dagar som jag aldrig hann med att skriva någon blogg när vi var i England, nu på förmiddagen. Ska lägga dit bilder också men det blir först i morgon för nu är det dags att åka till jobbet. Det var ju ett tag sedan.

Jobbkvällen blev allt annat än munter. Centrala förhandlingar pågår mellan SJF och arbetsgivarsidan, TU, bara några meter från min arbetsplats och det mesta tyder på att många av mina arbetskamrater inte kommer att ha sina jobb kvar när månaden är slut. Så snabbt kan det gå även om vi alla nog hoppas på åtminstone ett litet under.