Vännen Mikhail i S:t Petersburg fortsätter att skicka paket med ryska ufoböcker till AFU och i dag var jag inne på DN och hämtade ett som just hade anlänt. Flera ytterligare är på väg enligt vad han skriver. Även om jag inte kan läsa ett ord i böckerna så tillför de kvalitet till AFUs boksamling och gör den än mer internationell. Anders L har redan börjat planera för en särskild hylla med bara rysk litteratur eftersom det börjar bli så mycket.
Inna jag öppnade det tjocka bruna papperet så kund ejag inte låta bli att slås av den myriad av frimärken som gått åt för att frankera paketet. Man undrar ju om det inte finns frimärken med lite högre valörer att köpa på postkontoren i S:t Petersburg. För att de verkligen ska sitta fast så har Mikhail fått tejpa fast hela härligheten vilket saboterar allt eventuellt sparande för intresserade frimärkssamlare.
En av böckerna i paketet verkar särskilt intressant. Den beskrivs som en bok av Rysslands svar på Charles Fort, Vladimir Mezentsev, och handlar om ovanliga naturfenomen, konstiga saker som ramlat från himlen och sådant. Den ska jag sätta i händerna på Stefan för att få ett omdöme om vad den kan bjuda på.
Posten till min hemadress innehöll ett intressant brev plus brevsvar ur den kände svenske astronomen och folkbildaren Knut Lundmarks (1889-1958) brevsamling. Kopian var skickad av en forskare jag träffade på seminariet i Göteborg för en tid sedan. I ett brev daterat den 18 november 1955 angriper en dam vid namn Svea Nyman i Malmö Lundmark för att han inte tror på vare sig flygande tefat eller astrologi. Nyman menar att Lundmark inte har studerat bevisen för de flygande tefatens existens nog mycket liksom astrologin. ”Tro mig, Ni har ett mycket dåligt horoskop, vilket ingen förnekelse kan utplåna ur universums bok”, skriver hon i slutet av det två sidor långa brevet.
Och angreppet är rent skamligt då Malmödamen kallar Lundmark för en ”förrädare mot vetenskapen” och anspelar på hans stora kropp när hon skriver: ”Inget kättarbål kommer att stå redo för att ta hand om Er stora stofthydda, var så säker! Den som har judendomen på sin sida, han går säker för alla de förrädiska fallgropar vårt nutida land har i beredskap åt alla idealister. Nu är Ni ju inge idealist och jag lyckönskar Er till att ha kommit dithän för det måste vara bra för matsmältningen.”
Denna magsura kvinna får svar på tal i ett ilsket brev skrivet tre dagar senare av Lundmark. ”Tror ni då verkligen , att jag nu skulle falla ihop, förklara att mitt liv varit ett enda stort misstag och att jag är en brottsling, samt följaktligen be er och Världsalltet (det är väl i den ordningen det ska tas, ty nog går ni väl över Världsalltet i ranghänseende?) om förlåtelse, samt försöka starta igen med en levnad och gärning, som möjligen kunde fylla de anspråk ni behagar ställa på mig??”
Nej, Lundmark ändrade inte på sig. Och det gjorde antagligen inte den hetsiga fru Nyman heller.
I kväll har vi haft kamrat René från Säter på besök här hemma. Egentligen skulle vi ha besökt honom i Säter när vi ändå är där uppe och sportlovar oss till helgen, men då är han kvar i Stockholm på kurs. Så det fick bli en liten torsdagsmiddag här hos oss istället.