I dag hade jag nöjet att få träffa närmare sextio sjätteklassare i Skälbyskolan inte långt därifrån jag bor för att berätta om rymden för dem. Det blev två gånger 45 minuter med många nyfikna frågor och intressanta funderingar. Klasserna har just nu rymden som tema och många hade läst på ordentligt.

Rymden fascinerar unga ungefär lika mycket som dinosaurier. Och det är egentligen inte så konstigt eftersom det finns så mycket vi ännu inte känner till när det gäller universum. Ju mer vi hittar där ute desto fler bli frågorna. Att syssla med rymden i skolan inbjuder också till att fundera kring vår egen jord som ett rymdskepp där vi bär med oss all mat och energi plus all atmosfär som vi behöver för att överleva. Skulle något av detta ta slut eller förstöras så kan vi inte få tag på något nytt. Det finns helt enkelt ingen Jord #2 att plocka varorna ifrån.

Bara vetskapen att atmosfären utgör ett så tunt lager att om man skulle mäta den på en vanlig jordglob så vore den inte tjockare än fernissan på dess yta borde stämma till eftertanke.

Rymden börjar tio mil upp. Längre bort är den inte.

När jag kom hem ringde Catharina Piper och bokade in mig som föredragshållare på Engsö slott i höst. Ska bli trevligt att komma dit igen. Jag var ju där då jag samlade material till ”Det okända” och även om jag själv inte stötte på några spöken samlade jag in flera intressanta berättelser.

En stund senare ringde Markus klassföreståndare och ville att jag skulle komma till skolan och hålla en lektion där jag berättade om hur man bar sig åt för att skriva en bok. Det lät riktigt trevligt så det nappade jag på.

I kväll klockan 18.03 blir det ett program om konspirationsteorier i radions P3. Själv ska jag vara med efter 19-nyheterna. Vi får väl se vad det blir av det hela men det verkar intressant eftersom lyssnarna har fått mejla in sina bästa konspirationsteorier i förväg.

Intervjun blev helt okej och jag tycker att jag fick sagt det viktigaste. Enligt Anders Persson på UFO-Sveriges mejlinglista så var programmet i stort dock inte mycket att hurra över. Mest trams som så mycket annat i P3 numera.

Mats Nilsson i Sala var och lyssnade på folklivsforskaren Ebbe Schön istället för att trötta öronen med skvalradio. Ett bra föredrag, för ett trettiotal åhörare, som spände från sägner om gamla sjömän till Näcken enligt Mats som också skickade mig bilden här nedan där Ebbe hälsar till eder bloggare med ett fredstecken. Peace tillbaka till dig också Ebbe!

Mats Nilsson och Ebbe Schön i Sala i kväll.