Eftersom vi just nu är uppe på Romme Alpin utanför Borlänge och åker skidor (barnen och Anneli åker, jag ägnar mig åt högre ting) så tänkte jag bjuda på en liten intervju jag gjorde med en av de flygande tefatens främsta vänner på jorden för drygt tjugo år sedan. Intervjun har aldrig tidigare publicerats liksom inte heller bilden här ovan.
Men innan jag låter er ta del av dena lilla historia så tänkte jag bara notera att vi just nu sitter hemma hos Berit Bergqvist i Bispberg och tar igen oss efter att ha käkat några plåtar hemgjord pizza samtidigt som vi förvånat tittar på uttagningen till Melodifestivalen. Vilket enormt skräp som bjuds från Gävle! Inte en låt som är värd att skicka längre bort än Korpilombolo.
Kvälens viktigaste händelse blev därför (vid sidan av att träffa Berit!) att barnen döpte hennes mjukisnalle till Basse. Så nu vet ni det.
Var iväg en sväng till gamle UFO-Sverigemedlemmen Gunnar Senbom i andra änden av Säter tidigare i dag. Vi kikade igenom hans mycket intressanta bilder från Hessdalen 1985 och jag fick ta med mig ett antal för inskanning tillbaka till Järfälla. Bilderna i sig kanske inte alltid säger så mycket men med tanke på att Gunnar också såg det han fotograferade md blotta ögat och att åtminstone ett av föremålen fångades av två av hans kameror samtidigt så är de intressanta. UFO-Sverige kommer inom kort att sälja ett antal vykortsset med dessa bilder i vår butik.
Men nu till bilden ovan.
Mannen på bilden hette Carl Gustaf Porath och han var 58 år när vi träffades på hans hotellrum i Karlskoga i april 1984. Jag var där för Norrbottens-Kurirens räkning för att samla material till en hel bilaga om ufofenomenet. Porath var som vanligt med när det vankades riksstämma. Han älskade journalister och att komma i tidningen. Många tog honom också för UFO-Sveriges ordförande eftersom han alltid var klädd i kostym och hade rätt reklamknappar på sig. ”Tefat – Visst finns dom” står det på en av dem ni kan se här ovan. Den andra är UFO-Sveriges emblem.
Så här lyder artikeln om Carl Gustaf Porath. Två år senare avled han.
Carl Gustaf Porath, 58 år, är tefatsfrälst. Sedan trettio år tillbaka har ”rymdskeppen” varit hans religion och varje kväll ber han till dem framför ett kors på väggen. Dessutom har han kontakt med besättningen som i ett tillstånd av osynlighet vandrar omkring i hans lägenhet hemma på Hantverkaregatan i Stockholm.
För Carl Gustaf finns det inga frågetecken kring UFO-fenomenet, han vet vad det är, varför de är här och vad de är ute efter.
Vi träffas på ett hotellrum i Karlskoga. Ute har solen just gått ned och vi sitter båda i en halvskymning nära fönstret. På väggen hänger ett kors ovanför en lampa.
– Det finns de som säger att jag är knäpp men de har ingenting förstått, säger Carl Gustaf Porath och rättar till den svarta kavajen.
– Jag vet att tefatsfolket är här för att hjälpa oss att nå en högre andlig nivå. Själv har jag uppnått den. Dessutom är de här för att skydda oss från oss själva. Skulle det bli ett stort krig så ingriper dom.
– Men jag kan inte berätta för mycket, då kan det gå illa för mig.
Carl Gustaf berättar också att tefatsmänniskorna har baser i jordens inre men egentligen kommer de från helt andra platser i vårt och ett närliggande solsystem. Deras kroppar är av en annan slags materia än vår och de kan göra sig osynliga när de vill.
Själv åker han omkring i Mellansverige och pratar med folk om UFO. Han har en säregen förmåga att hamna i tidningen och försummar aldrig att komma på bild.
Carl Gustaf själv ser sig som en resande väckelsepredikant med UFO som specialitet. Frälst blev han klockan 10.00 den 3 juli 1952 på tåget mellan Hallsberg och Katrineholm. Då fick han se tre kupolformade farkoster utanför fönstret.
– Jag kände en värme genomsyra kroppen. Det var som en ström, berättar han för mig. Så kan jag känna det fortfarande när någon av tefatsmänniskorna besöker mig.
Innan vi skiljs har det blivit nästan helt mörkt. Carl Gustaf går fram till korset och tänder lampan som finns under. Han ber om beskydd och hjälp från onda makter på denna främmande plats.
Också den här natten ska hans vänner från rymden vaka över honom någonstans från ovan.