I eftermiddag åker vi till Mariestad igen, den här gången hela familjen plus Annelis bror Thomas som kommer till Arlanda från Paris. I morgon blir det begravning för Ingemar, Annelis pappa, så vi åker redan i dag.

Jag har pratat en stund med Rune Fogelquist, amatörastronom och granne till mamma och pappa rakt över gatan. Hans fru Elvi gick ju bort bara två dagar efter mamma och hennes begravning blir samtidigt som Ingemars fast inne i Mariestad. Eftersom jag inte kan gå på den ville jag i alla fall prata lite med Rune. Ringde också blomsterhandeln i Mariestad och beställde en stående bukett från familjen.

Efter begravningen väntar UFO-Sverigemöte i Ängelholm nu på lördag och det ser ut som att vi ska bli riktigt många. Arne Lundberg ringde nu på eftermiddagen och meddelade att han och Christer Axbom, som jobbar som Fas 3:are hos AFU, dyker upp.

Fick också telefon från en norsk läsare av UFO-Aktuellt/UFO som ville beställa en av mina böcker. Mannen, som var trevlig att prata med, hade själv gjort en observation av ett tefatsformat föremål i början av 50-talet tillsammans med en kamrat. Just 50-talet bjöd på så många tefatsobservationer att man verkligen kan undra vart alla dessa föremål sedan tog vägen. I dag lyser de i stor utsträckning med sin frånvaro.

Har knåpat ihop en recension av en bok om Atlantis idéhistoria åt Bibliotekstjänst också men framför allt har jag fortsatt jobba med bildspelet om Ingemar. När vi plockat upp Niklas på skolan (Markus är redan hemma med snuva) så åker vi ner till Ekby. Lär väl bli vid 16.30-tiden.

/…/

Vi kom i väg nästan på slaget 17 och var framme i Ekby 20.15 efter ett kort stopp för att köpa hamburgare till Niklas (som ju inte hunnit äta) på Max i Enköping. Och givetvis blev det mat när vi kom fram till Raili, lax med potatiskaka. Vi satt en stund i soffan och slötittade på teve innan det blev sängdags för oss vuxna. Juniorerna stannade uppe en stund till.

Själv la jag mig och läste en ny tegelsten från Bibliotekstjänst som ska komma i ytterligare fyra delar – Demi-Monde Winter av Rod Rees som handlar om världens mest avancerade datasimulering och där läsaren rör sig mellan nutid, som är 2018, och simuleringens tid, som är 1004. Läste 46 sidor och det hela verkar mycket lovande. Något håller på att gå ordentligt snett inne i simuleringen, där de skapade människorna är minst lika levande som dem utanför, och en 18-årig tjej ska skickas in för att komma till rätta med det.

Simuleringen är så avancerad att skaparna av den låter datorn själv sköta sin programmering för att återskapa den slumpvisa utveckling som råder i den verkliga världen. Användare av Demi-Monde är den amerikanska militären som där låter sina officerare möta ondskefulla människor i en värld som allt mer liknar det helvete som de själva möter i länder som Afghanistan. Spännande!