Satsade på att läsa slut Rod Rees spännande och läsvärda ”Demi-Monde – Winter”, den första i en serie på fyra. 500 sidor tog nästan hela dagen med lite avbrott för annat. Men boken är verkligen bra och har inga av de trista transportsträckor som liknande science fictionalster kan tyngas av. För att inte tala om när det kommer till fantasyserier. Det tråkiga är att jag nu måste vänta rätt länge på nästa del eftersom den här knappt har kommit ut och mitt ex var ett icke korrigerat exemplar. Att den skulle ges ut på svenska är väl knappast troligt.
Har också jobbat en stund med min nya bok och bland annat pratat med en kontakt inom försvaret för att få hjälp med att hitta en militär meteorolog som jag hoppas ska kunna ge mig ny kunskap om hur kondensstrimmor bildas och under vilka förutsättningar. Jag hoppas få med ett kapitel om dessa nämligen.
Jobbade också en stund med att ta reda på en del saker efter mamma och så ringde en elev på ett medieprogram som ville göra en teveintervju om ufo och liv i rymden. Jag sa att det gick bra men att de i så fall måste komma hit om jag ska hinna hjälpa dem.
När jag vaknade i morse hade det snöat igen men en hyfsat varm dag fick det mesta av den nya snön att försvinna. Fast mest effektivt i det avseendet var att kommunen kom och transporterade bort den stora snöhögen i slutet av gatan. Den hög som Niklas och Markus fick gräva en gång igenom så att vi kunde ta oss till bussen. På bilden ovan kan ni se hur den är på väg att höras bort. Kanske ett slags vårtecken.
I kväll har jag suttit och förberett mötet på FOI i morgon. Ska ta med mig den bärbara datorn och visa en del av det UFO-Sverige och AFU sysslar med när det gäller arkivering och bevarande av dokument. För det är just detta som är ämnet för mötet. Min förhoppning är att vi ska kunna se till så att försvarets uforapporter bevaras på ett säkert sätt för framtiden.
För övrigt har jag svarat på ett gäng epost som tog drygt en timma och så har jag och Anneli bokat en resa till Berlin över en helg bara för oss. Kan vi vara värda! På tal om mig och Anneli så fick vi upp mormors gamla Amerikaklocka på väggen i köket i kväll också. Den tickade igång direkt men vi satte ändå stopp för den eftersom den lever om alldeles för mycket när den sår.